torsdag 21 februari 2013

Etik, moral och lag

Egentligen vore det väl bäst med en daglig etik/moral och lag stund då vi alla kunde tänka över våra egna och andras handlingar. Genom nyheterna har vi fått veta att hästkött har använts i snabbmat, på Fejan sprids dagligen bilder eller filmsnuttar som visar på tvivelaktig hästhantering och på SVT har scener från Ponnyakuten fått några att reagera.

Det känns nästan lite uttjatat men jag måste få nämna ISES konferensen 2010 igen. Där hölls en föreläsning om etik och moral i hästhantering och föredragshållaren avslutade med att poängtera att det som är oetiskt eller omoraliskt behöver inte vara olagligt. Och det gäller att hålla det i minnet när blodet kokar inom en eller när hjärtat blöder, för det man själv längtar efter att göra i etikens och moralens namn kan nycket väl vara olagligt och därmed straffbart.

Om vi tar hästköttet i lasagnen från Findus och lägger till lite några köttskandaler till på det. I fallet med Findus har det hänt något som är olagligt, ingen matproducent får utge något att vara något det inte är. Nötkött är kokött och inget annat.

Själv har jag varit på restaurang med en styckmästare och hon konstaterade att jag visserligen fått griskött men inte filé av densamma som utlovades i menyn. Det blev ett kort snack med köket som sen bjöd på kvällens efterrätt när de insåg sig överbevisade. Just det var väl i dig inte olagligt men väl omoraliskt för det tog betalt för en filérätt.

Vi har köttfärs som bytt datum, utgånget kött som malts om till köttfärs och fläskfilé som har färgats och sålts som oxfilé. Allt detta är både olagligt, oetiskt och omoraliskt men särskilt tvivelaktigt i fallet med fläskkött, för i det kan det finnas trikiner som verkligen kan skada människor. Genomstekt fläskkött är inget problem men hur många brukar inte vilja ha sin oxfilé lite röd i mitten? Då blir oxfilé av griskött ett problem...

I fallet med lasagnen hände det något, vinklingen i nyheterna blev mer åt det oetiska än det olagliga hållet i nyheterna (tyckte jag) och det tror jag beror på vår inställning till att äta häst. Hästkött är inte farligt för oss människor att äta, till skillnad från fläskkött.

Nu över till de hästar som ännu är vid liv och vars liv dokumenteras och skickas runt på fejan. En bild som etsat sig fast i mitt minne är bilden av den iberiska hästen som "formges" med pannan mot en tegelvägg och en rem knuten kring underkäken som sedan går runt över manken. Den hästen kommer antagligen att gå i den "formen" väl riden och kanske drar den rent av ner applåder där den rids men vägen dit - under all kritik.

Filmsnuttar på blå tungor, roll kür, slide stops in i väggar, alldeles för många varv i spin, korrigeringar med såna tag i tyglarna att betten måste skära som knivar i hästens mun, sporrar som hackas in in hästens sidor. Och detta, mina vänner, är bara ett axplock och antagligen bara toppen av ett isberg. Det som visar sig på framridningbanor och tävlingsbanor är ju grundlagt på hemmaplan...

Ponnyakuten, ett behjärtansvärt program, vars syfte är gott men som ändå (tycker jag!) skjuter bredvid målet. Programmet bygger på problem som antingen kan vara hos barnet i form av rädsla eller hos hästen i form av oönskat beteende. Nu är det viktigt att komma ihåg att det är TV och att det betyder att det filmas en hel del och ur det materialet väljer någon ut lämpliga scener. Vad som händer mellan klippen vet vi egentligen ingenting om.

Jag har inte följt säsongens avsnitt utan snabbtittade igenom några i veckan och jag tycker att mönstret från tidigare år (nota bene: i det som presenteras) följer samma spår. Hästen hålls ansvarig och det är den som ska korrigeras. I ett läge (avsnitt 5) korrigeras en bockande häst av en dittagen beridare. Hon rider hästen på gummisnodd, hakan mot bringan - en vanlig syn. Det är inte olagligt att rida ihop hästar med hjälptyglar, men jag tycker att det strider mot etik och moral.

Av den snutt jag såg när hästen bockde var det ryttaren som inte lärt sig sitta upp ordentligt och hästen var bakskygg. För mig hade det känns bättre att hantera de två momenten, lära ryttaren sitta upp och träna hästen för beröring/händelse bakom den.

Majoriteten av dessa unga ryttare skulle behöva en grundkurs i sitsträning. Som jag ser det beror många problem på en dålig sits, som ger dålig balans och följsamhet vilket i sin tur skapar spänning och rädsla och ponnisar som blir alldeles för hårt hållna i munnen.

När det gäller tävlingsridningen så är det allmänt känt att den som vinner tjänar pengar och vinnaren kan även ha turen att få en sponsor som möjliggör en heltidssatsning. Vi är alla konsumenter, om vi vänder oss till sponsorerna med våra synpunkter på hästhanteringen och frågar dem om de verkligen vill bli associerade med moralískt och etiskt tvivelaktiga metoder så kanske det kan vara en snabbare väg att gå än genom ridsportens egna kanaler. Det är inte olagligt att meddela de som betalar dyrt för att synas att vi inte orkar se dem...

torsdag 14 februari 2013

Tack för mig!


Hej Bloggen!

Jag tog en time-out från bloggskrivandet under hösten för att skriva klart min C/D-uppsats. Hur har det gått? Jag har kommit en bit på väg men den är inte klar. Det är tråkigt. Det roliga är att jag inte hunnit för att jag haft så mycket lektioner och föreläsningar. Tack alla underbara människor och hästar, ni gör jobbet så otroligt roligt, givande och lärorikt. Jag har världens bästa jobb! 

Under hösten har jag fått möjligheten att gå en företagsutbildning som heter Friskare Företagare. Grundtanken i den utbildning är för den enskilda företagare är den viktigaste investeringen den att investera i sig själv, speciellt i yrken som mitt där det personliga mötet är en central del. För att kunna fortsätta vara den instruktör och inspiratör jag vill vara och mina elever förtjänar har jag kommit till den punkt där jag insett att jag inte kan jobba 6 dagar/vecka året om. Jag behöver hitta några fler andningshål i vardagen där jag kan ladda batterierna. De innebär tyvärr att jag bestämt mig för att släppa bloggskrivandet helt och hållet på obestämd tid. Maria kommer fortsätta som vanligt så bloggen lever vidare. Alla blogginlägg från starten finns också kvar och utgör ett rikt bloggarkiv. En innehållsförteckning finns för dig som antingen just hittat hit eller dig som vill återupptäcka och repetera den teoretiska grunden till klassisk ridning.

Jag finns på Facebook och gillar du min sida där får du förutom information om vart jag har kurser, privatlektioner och föreläsningar även sporadiska uppdateringar hur det går för Yeats nu när han är barfotahäst, om vi i år lyckas avlägga instruktörsexamen inom Ecole de Légèreté, samt inlägg i den ständigt pågående debatten om ridning och hästhantering och tips på inspirerande läsnsing.

Inser nu när jag skriver detta att idag är det Alla Hjärtans Dag. Så Glad Alla Hjärtans Dag på er alla där ute! Avslutar med ett liten bildspel som vinterhälsning från mig och Yeats. Det är härligt att rida i snö och sol på en lyhörd men pigg häst! 


wmode="transparent" allowFullScreen="true" allowScriptAccess="always" width="480" height="360">

torsdag 7 februari 2013

Träning

I frågan på inlägget om  Skenbenets omkrets indikerar hästens viktbärande förmåga fanns även en fundering kring träning och det ska få vara temat för dagens inlägg.

Den som med säkerhet kan säga hur vi kan träna våra hästar, oavsett användningsområde, utan att orsaka skador behöver inte oroa sig för sin försörjning. Det finns lika många träningsfilosofier som det finns tränare och det som fungerar för en häst behöver inte alls passa en annan.

En häst kan alltid röra sig med sin egen vikt på benen så att säga. En bra hage kan hålla igång hästarna och hjälpa dem att träna sig själva. Hos många tränare inom galopp och trav bygger de hagar som är långsmala och har några på rad bredvid varandra. På så vis kan hästarna galoppera fram och tillbaka i hagen och springer en följer ofta de andra efter. Ett annat sätt att uppmuntra rörelse, om så i lugnare takt, är att ha foder och vatten och ligghall placerade långt från varandra. På så vis måste hästarna vandra för att tillfredsställa sina behov.

Träning handlar i grunden om att förbereda en kropp på det arbete den förväntas göra. I kroppen finns olika vävnader som behöver olika lång tid till att anpassa sig till den belastning den utsätts för. Hjärta och lungor = kondition är det som är lättast att få fart på hos en häst, medan senor, ligament och skelett tar längre tid att anpassa till en ökad belastning.

Grunden för all träning är skritt, en skritt med bra framåtbjudning rör på hela hästen och fungerar som stretching och styrketräning på samma gång. Arbetet i skritt kan varieras nästan hur mycket som helst. Det kan vara rena promenader, tömkörning, arbete över cavaletti, arbete i hand med sidvärtsrörelser eller en tur med vagn/släde.

Skritten är välgörande för alla hästar oavsett inriktning. Övrig träning varierar med utövandet. En god vän till mig har varit träningsryttare på Janow i Polen. Där arbetades galopphästarna under ryttare 6 dagar i veckan med snabbjobb på måndag och sen trappades tempot ner till skogsridning dagen innan vilodagen. Varje dag gick hästarna i skrittmaskin.

Något som jag tycker är värdefullt när man tränar häst är att ha lärt sig känna igenom hästens muskulatur systematiskt. Då är det lättare att lägga märke till avvikelser i muskeltonus tidigt och på så vis kunna förebygga skador. Själv använder jag mig av Equine Touch när jag känner igenom mina hästar. En pryl som jag tror kan vara till nytta är en pulsklocka, hästens puls berättar en del om statusen på konditionen och kroppen. Finns det en infektion i kroppen ger ett lätt arbete en högre puls och då kan det vara läge att ta det försiktigt.

En relevant fråga är, är jag för tung för min häst? På den frågan finns inga enkla svar för det beror alldeles på hur välbalanserad du är som ryttare, hur ofta och hur länge du rider, vad du gör när du rider och vilken häst du har. Känner du på dig att du är gå gränsen till vad din häst klarar av så var uppmärksam på hästens reaktioner under ridpasset. Blir hästen trött, sänker ryggen och höjer huvudet (blir U-formad) så hjälper det inte att dra ner huvudet med gramantyglar (något jag faktiskt sett)  - då är det bättre att sitta av, arbeta hästen från marken ett tag och så gradvis förlänga den uppsuttna ridningen.

Oavsett hur lätta eller tunga vi är pressar vi ihop hästens muskulatur på ryggen och det trycker undan blodet från vävnaden. Det vi ska ha i åtanke när vi tränar våra hästar är att variera arbetet, växla mellan uppsuttet och avsuttet, variera underlag och tempo och ge hästen möjlighet till vila, gärna i en hage som uppmuntrar till rörelse i den fart som hästen själv väljer.