Gästblogg: Yeats 2008-2011

Denna vecka gästbloggar jag på Team Barfotahovar, en engagerad blogg som inte helt otippat handlar om hovar utan skor. Tack till Emmi och Elina för att jag fått möjligheten att göra ett gästinlägg på eran blogg!

Mitt gästinlägg handlar om min häst Yeats från det att jag fick hem honom i september 2008 fram till idag. Jag har satt ihop en video på 10 min som jag hoppas att du finner intressant.

Resan under våra två första år tillsammans har främst varit fokuserad på att etablera lugn, tillit och kommunikation. Jag har tyvärr inga filmklipp från våra tidiga dagar när Yeats inte kunde bli lämnad själv i ridhuset, eller när han fick panik när jag bad honom gå in i spolspiltan eller transporten. Det finns dock en skadad stalldörr som kan berätta hur det känns att stå i vägen för en connemara som bestämt sig för att inte få sina hovar blöta. Att han idag knappt lyfter ögonlocken när jag tvättar honom ger mig lika stor glädje och tillfredsställelse som en trivsam ridtur i skogen eller utförandet av en (näst intill) perfekt öppna.

Eftersom videon är 10 minuter ska jag inte skriva en hel novell om videon. Men några ytterligare ord på vägen kommer ändå här. En bild säger mer än tusen ord, men samtidigt förmedlas inte de känslor som var närvarande när det filmades. När jag tittar på videor där jag rider Yeats så kan jag häpna över hur harmoniskt det ser ut trots att jag upplevde att Yeats hängde i min hand och var allt annat än lätt. Den inre upplevelsen (känslan) och den yttre (hur det ser ut) stämmer inte alltid överens. I det sekvenser jag har valt ut till den här filmen har jag dock haft en positiv känsla av lätthet och harmoni. I andra delar av videon undrar jag vad jag håller på med, även om det just då kändes helt rätt. Resan fortsätter och man blir aldrig fullärd och tur är väl det.

I videon nämner jag Six Keys to Harmony och Ecole de Légèreté som du kan läsa mer om här.