Vad klarar hästens rygg?

Årets sista blogginlägg kommer att beröra hästens rygg. Syftet med blogginläggen om hovar, mun och nu rygg är att göra oss, som tillbringar en del av vår tid med hästar och tar deras tjänster i anspråk, mer medvetna om att vi ber om något som hästen visserligen gör (och det med den äran!) men som ändå strider mot dess natur som djuret häst.

När något sysselsätter ens tankar händer det ofta flera saker samtidig som verkligen sätter de egna tankarna i spinn. En elev berättade följande. Vid ett besök hos en bekant i ett stall stod det en häst på gången. Min elev strök hästen över ryggen och hästen sänkte ryggen - Stryk honom inte över ryggen, sa ägaren, han har ont. Och det var ju uppenbart men när boxen var mockad tog ägaren och sadlade den ömma hästryggen och tog ut hästen för att rida. Vari ligger logiken i detta? En rygg som ömmar av beröring borde få riktigt ont av ridning.

Senare samma vecka fick jag tips om en artikel skriven av Stormy May som lade ytterligare några vedpinnar på tankebrasan. I artikeln berör författaren det som händer med hästen när vi sätter oss upp på dess rygg. Mitt inlägg är en blandning av utdrag ur artikeln och mina egna ord. Läs gärna artikeln i sin helhet!

I " Journal of Veterinary Science" Volym (Vol14(11), 1994) publicerade den välkände veterinären och sadelutprovaren Dr Joyce Harman resultatet av en studie.

"Vid tillämpningen av denna studie, bedömdes sadlar med tryck upp till 1,93 psi (pound force per square inch) ha god passform, mellan 2,0 och 3,38 psi, utan ihållande tryckpunkter, ha medelgod passform och sadlar som översteg 3,4 psi eller haft ihållande tryckpunkter under hela sessionen bedömdes har dålig passform. Dessa siffror kommer från preliminära data som visar att det var svårt att hitta en engelsk sadel med lägre tryck än 0,75 psi, vilket är det högsta tryck som finns i kapillärbädden. Tryck som överstiger 0,75 psi stänger av blodflödet i den arteriella kapillärbädden."

Det är viktigt att notera att Saddletechs provtryckningskudde, som användes i dessa studier, har sensorer utvecklade för att utvärdera riskerna för trycksår hos sängliggande människor och mäter endast tryck upp till 4 psi. Moderna sensorer, exempelvis FSA (Force sensing Array) som utvecklats av Vision Engineering Resaerch group (VERG Inc) i winnipeg, Manitoba, Kanada kan avläsa mycket högre tryck. I ett test mer westernsadlar med bra inlägg, mättes normalt "trycktoppar" mellan 8,25 och 14 psi. (Wesley, ED, McCullough, E, Eckels, S, Davis, E, artikel # 9329, 2007, "The Horse" magazine).

Trycket som uppstår på vävnaderna under sadeln fortplantas ner via musklerna till de benstrukturer som finns inunder. Inom forskningen kring trycksår hos människor har det visat sig att vävnadsdöden börjar nära benet långt innan rodnad och sår i huden uppkommer.Vad har då hänt hos de hästar som har synliga sår eller ärr i sadelstaden?

Musklerna longissimus dorsi och trapezius, som ryttaren sitter på, har hästen utvecklat sedan Eohippus (mellan 60 miljoner och 45 miljoner år sedan) för att underlätta rörligheten. Denna struktur har aldrig varit konstruerad för att bära vikt i form av ett tryck ovanifrån. Hos många hästar kan man se en påtaglig muskelatrofi (förtvinade muskler) precis bakom bogbladet uppe vid manken. Icke desto mindre har jag själv hört en  tränare sagt att han inte vill ha hästar med välmusklade ryggar för de blir så svåra att sadla.

Tryck från sadel och ryttare på hästens rygg uppkommer oavsett användningsområde. När blod som trycks ut ur vävnaden kommer tillbaka känns det som tusen nålar sticker i den kroppsdelen. Vi har inbyggda sensorer som ser till att vi byter ställning då och då när trycket på en enskild punkt varit för högt för länge. För en häst som blir riden är det svårt att stuva om vikten på sin kropp som det sättet. Den kan försöka påkalla din uppmärksamhet genom att ta kortare steg, slå med svansen, klia sig mot staket/ridhusvägg, nafsa efter underskänkeln, lägga öronen bakåt eller rent av bocka.

Det som poängteras i artikeln är att det är alltför vanligt, med dagens hästhantering, att avfärda hästens enda möjliga utttryckssätt, kroppsspråket, som olydnad och som sådan ska den korrigeras - ofta med "en starkare smärta i munnen, på huvudet, revbenen eller flankerna, förmodligen i kombination med en längre session under sadel" skriver Stormy May.

Nu vill varken artikelförfattaren eller jag förbjuda ridning men jag delar uppfattningen att en ökad kunskap om hästens rörelsemekanik vore en fantastisk julklapp som skulle glädja både ryttare och häst.

Jag har sökt de båda artiklarna som Stormy May refererar till på nätet men utan att lyckas. Det känns som en intressant uppgift för 2013 att skaffa mer kunskap i frågan. Jag skulle gärna vilja veta mer hur respektive studie har gjorts. Det finns även en svensk studie om sadeltryck, en förkortad version finns att läsa på nätet, den fullständiga går att köpa via webbsidan.

Precis som alltid, när det gäller vår relation till hästen, är det vi som ska sträva efter att tolka hästens signaler/språk - hästen har redan full koll på oss, som den sanna humanist den är.

Nu tar jag jullov och återkommer efter trettonhelgen. God jul och gott nytt år!

Bett nr 3

Vi som väljer att ägna oss åt hästar, må vara nöjesridning, tävlingsridning, körning, trav och/eller galopp måste i alla lägen vara medvetna om att vi väljer att göra något som hästen ursprungligen inte var ägnad att göra.

Hästen är inte konstruerad för att bära vikt på ryggen, dra tunga lass, ha beslag på hovarna eller bett i munnen. Att den går med på att låta oss göra det beror på att hästens överlevnadsstrategi är tystnad. Hästen är i grunden ett fogligt djur, ett djur som strävar efter att minimera konflikter därför att det, i det vilda, har räddat liv. Hästen ägnar ingen tid åt onödigt bråk, den är förprogrammerad att finna sin plats i en hierarki och att vara följsam.

Hästen, precis som hunden, har visat sig vara en nyttig följeslagare för människorna. Deras olika egenskaper har gynnat och förenklat våra liv och nu när vi som bor i i-länderna inte längre behöver dem för vår försörjning förgyller de vår fritid.

Jag har inga moraliska betänkligheter mot att äga och ha häst (eller hund) som mitt fritidsnöje. Det jag strävar efter är att göra det liv som mina hästar får leva hos mig så "lite dåligt som möjligt" genom att lära mig allt jag bara hinner och kan om det som berör hästar. Att ha häst är att kompromissa med hästen som biologisk varelse och ju bättre kompromiss desto färre grader i helvetet för hästen - lite brutalt uttryckt.

Dr Cook har ägnat en stor del av sitt yrkesverksamma liv till att forska kring bett och det han definierar som bettrelaterade problem. Precis som Lena påpekar kan vissa av de beteendestörningar som han kopplar till bett förekomma av andra skäl. För mig betyder det att det finns fler variabler att ta hänsyn till i denna multifaktoriella ekvation som hästägandet innebär. Lämna ingen sten ovänd...

I sin forskning har Dr Cook jämfört kranier från tama och vilda hästar. Det som han sett hos de tama hästarna är sk bensporrar, microsprickor vid lanerna och deformerade tänder, skador som helt saknas hos den vilda hästen. Det är skador på hård vävnad, som hästtandläkare kan man få se friktionsskador på tungan av bett som glidit fram och tillbaka över tungan, sår på insidan av kinden, klämskador, tryckskador i gommen etc.

Visst är många av skadorna ett resultat av vårdslös hantering och felaktig tillpassning av utrustningen, absolut! och med bättre utbildning av hästägaren kan många av problemen elimineras. Note bene! Inte heller bettlösa huvudlag är helt utan påverkan på hästen om de är illa tillpassade eller hanteras ovarsamt.

Dr Cook konstaterar
"Genom att ta bort metallbett ur hästens mun kan man råda bot på många problem men man kan dock inte förvänta sig att alla problem blir botade.

En häst som sedan tidigare återkommande låtit i halsen kommer ej att sluta låta, en häst som utvecklat permanenta deformiteter i luftvägarna till följd av bettanvändning kommer fortfarande att vara handikappad av deformationerna.

Tar man bort bettet så botar det ingen hälta annat än ”tygelhälta” och inte heller kan det ersätta ordentlig utbildning av hästen så den förstår tömhjälperna (sakta av, stanna och svänga). Alla hästar med bettorsakad nervsmärta slutar inte skaka på skallen från en dag till en annan när bettet tas bort. Ett fåtal slutar aldrig."

Vi måste som ryttare och kuskar förstå att hästen inte med automatik förstår våra signaler utan att det handlar om att utbilda hästen till det signalspråk vi väljer att använda oss av. När jag var hos Rune Olofsson i Sollebrunn berättade han att 98% av de hästar han fick in för tillridning hade problem för att de aldrig hade fått lära sig att start och stopp signalerna ordentligt, de visste alltså inte vad som förväntades av dem. Grunden för all hantering är att hästen kan signalen för framåt, stopp, bakåt, höger och vänster. När responsen för de signalerna är etablerad hos hästen är den redo att utföra rörelser som kombinerar dessa riktningar.

Men det finns ytterligare en aspekt på bett som har med hästens fysiologi att göra. När hästen har bett i munnen stimuleras dess matsmältningssystem som innebär att hästens kropp är inrktad på låg aktivitet och sänkt huvud/hals samtidigt som du vill att hästen ska vara alert, beredd på att prestera och ha höjt huvud/hals.

I hästens hals finns det en växelfunktion som öppnar eller stänger passagen till luft- respektive matstrupe. Hästen andas med näsan och när den andas ska läpparna vara förseglade så att munhålan är fri från luft. Med ett bett i munnen bryts läpparnas försegling och det virvlar in luft i munhålan, samtidigt som stimulit på tungan gör att det produceras saliv som ska hanteras. När hästen ska svälja kan den inte andas och när den andas kan den inte svälja. Det blir en fysiologisk krock i hästen som biologisk varelse och det får konsekvenser.

En kortis om varför jag valt Dr Cooks huvudlag. Amaretto har konvex nosrygg och det gör att en repgrimma eller bosal välter framåt/nedåt och då hamnar på fel. Nosgrimman på bitless bridle går att spänna ihop och sitter därmed på plats bättre.

Signalsystemet liknar det som jag har när jag arbetar Amaretto i repgrimma, huvudlaget förmedlar dessutom de signaler via tyglarna som direkt och indirekt tygel skapar. Hackamore har aldrig varit aktuellt och det bettlösa alternativet som ser ut som ett hjul med ekrar har jag inte provat. Ridgrimma eller ridkapson har jag också kvar att prova, den varianten av bettlöst används flitigt av de som rider akademiskt.

Jag var på en föreläsning med Per Larsson om bett och betsling, han visade en bild på ett bett som kallades "Liberty", i hans gradering var det bettet hett, riktigt hett faktiskt för med det kunde man korrigera en häst med så mycket smärta att den antingen kapitulerade eller blev galen...vi har en förmåga till omskrivningar vi människor - liberty/frihet för vem?

Mer om bett

Hej bloggen och tack Maria för att du tar upp den viktigt diskussionen om bettets inverkan på hästen.

Jag tar med detta inlägg en tillfällig paus i min paus från bloggen för att skriva en kommentar på förra veckan inlägg. Gå gärna tillbaka och läs inlägget och de kommentar som det fått. Detta är en viktig diskussion som kan få oss alla att växa som ryttare och hästmänniskor. 

Du skriver att ”Essensen i Dr Cooks forskning är att bett, oavsett form, material eller handhavande av ryttaren åsamkar hästen skada”. Min erfarenhet är att så inte är fallet. Bara att hästen har bettet i munnen orsakar inte hästen skada vilket bekräftats av de veterinär och hästtandläkare som tittat inte bara mina hästar i munnen utan även kolleger med liknande ridfilosofi. Det är hur den valda utrustningen handhas som är det egentliga problemet.

Bett eller bettlöst, all kommunikation bör utgår från en mental kontakt mellan häst och ryttare. När detta funkar utgörs känningen i ryttarens hand endast av tygelns vikt. I detta håller jag fullt med Dr Cook

”This advice on steering/stopping, using the nudge/hug approach of the Bitless Bridle should, ideally, be used simply as a back-up, if required, to the more important aids provided by body weight, balance and breathing.  ” (Samtliga citat är hämtade från Dr Cooks hemsida: http://www.bitlessbridle.com/)

Jag håller dock inte med Dr Cook när han vill framställa det bettlösa alternativet som den optimala universallösningen för att uppnå mental kommunikation med hästen. Det är hästhanteringen i sig, inte utrustningen, som är det viktiga.

På sin hemsida listar Dr Cook 120 beteendeproblem hos hästar som han menar har med valet att rida med bett att göra. Denna lista innehåller bl.a. hästen är svår att fånga i hagen, inte står still vid uppsittning, är stel och vägrar böja hals och/eller korsa bakbenen vid ridning etc.

Jag håller inte med. Det är inte bett som orsakar dessa problem. Du kan ha dessa problem även om du aldrig haft bett på hästen. Det är hästhanteringen, eller brister vid hästhanteringen, och hur vi etablerar ledarskap eller inte gentemot våra hästar som är problemet och också lösningen på merparten av dessa problem.

Ja, det går att göra hästen mer illa med bett än med bettlöst men oavsett utrustning är det inte bra om mental kommunikation saknas, om hästen inte blir lugn vid all hantering, och om ryttaren har träningsvärk i armarna efter ett ridpass.

Du skriver Maria att du känner dig trygg med det bettlösa tränset även när din unghäst blir het eftersom one-rein-stop fortfarande funkar. Om jag inte minns fel så lärde du din unghäst hur han skulle utföra denna rörelse utrustad med repgrimma och vid markhanteringen som förberedelse inför ridning. Det är min poäng. Det är inte valet av huvudlag i sig som ger dig kontroll, det är att du lärt din häst hur den ska reagera och vad den ska göra som ger dig kontroll. 

Jag har själv en elev vars häst har lidit av ”head shaking syndrom” och utan att ta bort bettet, men genom att förändra hur ryttaren använder bettet så har dessa problem försvunnit.

Oavsett vilket typ av huvudlag du väljer att rida med så ska det första målet med all ridning och hästhantering vara att återställa lugn hos hästen om/när detta försvinner. Det är vidare ryttarens uppgift att:

*) sträva efter att låta hästen arbeta i korrekt form (inte bakom hand och i god egen balans)

*) under större delen av ett ridpass sträva efter att låta hästen uppleva eftergift i både hand, skänkel, röst samt fokuserad energi,

*) sträva efter att kontakten mellan ryttarens hand och hästen mun/huvud utgörs endast av tygelns vikt,

*) inverka med så små och diskreta signaler som möjligt.

Jag håller inte heller med om att hästens mun hela tiden ska vara helt stilla. Hästar som är avspänt uppmärksamma tenderar att slicka sig kring munnen med eller utan bett i munnen. Det här beskrivs ex av Monty Roberts. Denna gest från hästens sida är önskvärd. En häst som jobbar korrekt kan vara mer eller mindre aktiv i munnen. Är en häst mentalt spänd och ouppmärksam på ryttaren blir hästen låst i käken. Är hästen fysiskt spänd och kortar sina muskler så är hästen även låst i käken. Denna typ av stilla mun är inte eftersträvansvärd. En stressad häst kan tugga frenetiskt på bettet och det är inte heller önskvärt. Jag håller helt med Dr Cook att hästar inte ska tugga på bettet. Hästen ska däremot ha möjlighet att slicka sig kring munnen och svälja. Denna möjlighet finns när hästen får slippa en hårt åtdragen nosrem.

Det är min fasta övertygelse att det inte är ridhästens utrustningen i sig som orsakar problem för hästarna, det är handhavandet av utrustningen. Det är utmärkt att det finns bettlösa alternativ och det borde vara valfri betsling tillåten i alla tävlingssammanhang. Själv fortsätter jag att utbilda mig och min häst i den utmanande konsten att rida med bett.

Bett

Är det någon mer än jag som undrar om vi verkligen har 24 timmar perdygn och i snitt 30 dagar per månad? Det känns som att det var alldeles nyss som jag drack den sista klunken bubbel för att fira in det nya året - och snart är det dags igen!

Kerstin Kemlén är en god vän som till sin person är en som går till botten med alla frågeställningar hon ställs inför. Hon är en hästägare med tävlingshästar inom trav och har med det ett starkt fokus på prestation. Det var just prestationsbiten som ledde henne i in på ämnet bett och betsling samt dess konsekvenser för hästarna. I början var det frågan om att lösa ett problem för en specifik häst i stallet som drev henne att utforska ämnet men nu har det blivit alltmer en fråga om hästhälsa.

Kerstin kom tidigt i kontakt med dr Robert Cook, som utvecklat ett bettlöst huvudlag, och de har haft en flitig mailväxling under åren där Kerstin har ställt frågor och Dr Cook har svarat efter förstånd och förmåga.

Essensen i Dr Cooks forskning är att bett, oavsett form, material eller handhavande av ryttaren åsamkar hästen skada. Skadorna kan vara allt från rent fysiska skador av bett på laner, tunga och tänder till skador som tar lite mer tid att utveckla, struppipning t ex och rena beteende störningar.

 

Precis som traditionen att sko hästar påverkar hästen negativt gör traditionen att betsla den samma sak. Den här aningen färgstarka bilden hämtad från Dr Cooks hemsida och visar med skala den relativa känsligheten för beröring som olika kroppsdelar har hos hästen. De röda ytorna representerar de områden som har flest sensoriska nerver. Mulen och munnen utgör områden som är mycket känsliga för beröring.

Att vara hästägare är att vara medveten om vad man kompromissar med och varför. Själv har jag valt att sko mina hästar nu i höst, och även om jag vet med mig att det kostar i form av hämmad hovmekanism, så tar jag hellre det än fläkskador.

Jag har huvudlag med bett i sadelkammaren, men jag rider med Dr Cooks bettlösa. Och visst blir det en skillnad i upplevelse! Hästen blir till exempel bra mycket starkare i bettlöst, 16 gånger starkare jämför med en betslad häst enligt Kerstin (som både kan och gärna räknar på allt). En sån skillnad påverkar absolut maktbalansen (om jag kan få använda det ordet) mellan ryttare och häst.

Så när min unghäst blir Herr Het i Hatten så känns det rätt påtagligt...men jag har inte känt mig otrygg trots pigga galopper. Det är fullt möjligt att göra en sk one rein-stop med det bettlösa och i ridningen finns det alla möjligheter att få en lågmäld kommunikation via huvudlaget.

Skillnaden är känslan i handen, det finns ingen sensorisk feed back via tyglarna som det gör när de är fästade till ett bett i hästens mun. Det är faktiskt tyst i tyglarna...inget tuggande, ingen rörelse och det är egentligen så det ska vara enligt Dr Cook. När hästen arbetar ska munnen vara stängd och stilla, det är bara när hästen äter som ska den tugga.

Hoven - en makalös uppfinning

I höstas var jag ner till Iotas Hovbalans i Dalarna och gick en kurs i Applied Equine Podiatry med KC LaPierre.

Det var en intressant och mycket tankeväckande kurs med många, för mig, nya infallsvinklar på hur hästens hov fungerar och hur den svarar på den belastning som hästen utsätts för.

Mitt i sin karriär som hovslagare tar KC en plats som lärling i en smedja. Avsikten var att bli en så skicklig smed att han skulle kunna smida vilket sjukbeslag som helst. Under sina två år som lärling skapades grunden för det som skulle bli KC mantra: struktur + funktion = prestanda. När han sen avslutat sin lärlingsperiod och återgick till sitt yrke som hovslagare kunde han verkligen smida vilken sko som helst men det fanns ändå hästar som han inte kunde hjälpa. Det ledde honom in på den väg som han vandrar nu.

KC strävar efter att flytta fokus inom hovslageri från hantverk till vetenskap. Hovslageriet blev en profession som hamnade i skymundan i och med den nya tidens tekniska utveckling vilket gör att dagens hovslagare utbildas med kunskaper från förrgår.

Grundtesen är att en sund häst är beroende av en sunda hovar vars funktion är att hantera och distribuera och nyttogöra energi. Hovslageri i sin tur syftar till att neutralisera energi. I detta uppstår kollisonen mellan natur och människans inverkan, där hästens hovar hamnar i kläm.

KC har definierat varje del i sitt mantra struktur + funktion = prestanda. Med struktur menas hovens inre beståndsdelar och varje enhet har sin specifika funktion som ska fungera i samklang med alla delar. I hoven finns flera olika vävnadstyper; blodfylld, inte blodfylld, mjuka vävnader och ben. Med prestanda avses hur väl en hov kan möta det krav som den av människan valda aktiviteten ställer på hoven. En fritidshäst som rids emellanåt kan fungera med lägre krav på hovens prestanda än en travhäst i full tävlingskondition. En given sanning kan tyckas, du kör inte Formel 1 med en SAAB V4 och tror på en topplacering, men enligt KC så saknas den insikten icke desto mindre hos flertalet hästägare.

Tama hästar lever under helt andra premisser än vilda. Det gör att KC ibland väljer att prata om skodda respektive oskodda hästar för att poängtera att skor faktiskt kan vara den bästa kompromissen för vissa hästar. Barfota är alltid bäst för hästen, under förutsättning att dess hovar har den prestanda som krävs för uppgiften. Att sko hästen innebär alltid att hovens naturliga mekanism påverkas negativt men om det jobb hästen förväntas utföra också påverkar hästen negativt kan det vara bättre att låta hästen ha skor.

Idag finns det alternativ till järnskor i form av boots, olika tvåkomponentsprodukter som "hovlindor", plastskor och sulskydd. Det som KC kan reservera sig emot är att några av dem, enligt honom, inte tar tillräcklig hänsyn till hur hoven defacto är uppbyggd och att de, förvisso utan spik, ändå hämmar en korrekt hovfunktion.

Jag har haft mina hästar oskodda under sommaren men har, i brist på alternativ till skor med brodd, skott mina hästar nu när isen kom. Mina hästar går på lösdrift och är ute dygnet runt i en kuperad skogshage med en bäck som rinner genom hagen. När den bäcken börjar frysa på och vattnet från ovanliggande våtmark fortsätter att strömma bildas det stora partier med svallis. I folkmun kallas platsen som vi bor på Märsfallet just för att en märr halkat illa på svallisen.

För egen del hoppas jag på en snörik vinter utan perioder av blidväder för då kan jag ta av skorna mot slutet av december och sen sko på igen i mars/april när våren med sin istid kommer. Det är en kompromiss med en önskan jag har, men det är en medveten kompromiss, och jag har (tack och lov!) en hovslagare som är öppen för dialog.

KC kommer till Boden i juni och ger en 5 dagars kurs, läs mer om den på Kerstins webbsida. Jag rekommenderar kursen varmt!

Händer som tar tag

I början av oktober var jag på en föreläsning med Kerstin Kemlén som handlade om bett och bettrelaterade problem.

Kerstin har under drygt tre år haft intensiv mailväxling med Dr Cook, en amerikansk veterinär och professor emeritus, som vigt en stor del av sitt yrkesliv åt att studera hästar och deras mun- och svalghälsa och kopplingen till bett.

Enligt Dr Cook finns det 47 problem som vetenskapligt går att härleda till användningen av bett. Förutom de rent fysiska skadorna som betten kan orsaka i munnen; broskpålagring på lanerna, sår i slemhinnor och deformering av tänder så finns det ett antal beteenden som kan kopplas till bett och skalan går från istadighet till flykt. Kerstin har hela listan, vill du veta mer kontakta henne.

Under föreläsningen, med åhörare från såväl rid- som travvärlden, fick de som ville prova Kerstins hemmagjorda tygeltagstestare. På bilden ser ni en principmodell för testaren (i brist på rundstav fick jag nyttja sonens Winchester replika). Vågen som sitter fäst på rundstaven är en fiskevåg med sk minnesring som stannar på senaste utslag.

Först fick den som vill testa sitt tygeltryck ta i tyglarna och hitta känslan av det stöd som de brukade ha när de red eller körde. Kerstin läste av trycket på vågen och höll det för sig själv. Sen fick ryttaren/kusken kliva in mellan tyglarna och sätta bettet mot underarmarna och så luta sig mot bettet till Kerstin sa att de nått sitt tidigare tryck. (Bilden togs av min 4 årige assistent så han hinner bli bättre på att fixa skärpan...)

Att lägga bettet mot underarmarna är väl så nära vi kan komma hästens laner på vår kropp, underarmsbenen har bara ett tunt lager hud över sig, precis som lanerna bara har en tunn slemhinna över den smala, skarpa benkanten.

Hos de som vågade prova tygeltestaren inför gruppen varierade tygeltrycket mellan 15 kg till 600 g.

Hon som lade 15 kg i tömmen på sin stekheta häst hade svårt att luta sig in i bettet så mycket, för det gjorde ont.

Detta är kanske ingen exakt vetenskaplig metod men den gav påtaglig vetskap hos respektive ryttare och kusk! Läs gärna ett tidigare inlägg på bloggen om tygeltryck.

Jag vill påminna om betydelsen av att undvika att ta händerna bakåt när ni håller i tyglar eller töm (svårare att helt undvika i det senare fallet) och om ni måste ta händerna bakåt KOM IHÅG eftergiften!

Mer händer

Temat händer fortsätter även denna gång. En ryttares hnder förväntas ha många kvaliteér, den ska vara mjuk, känslig, stilla, erbjuda hästen ett stöd och mycket mer.

Många av dessa kvaliteér kan vi träna utan att sitta till häst och jag tänkte skicka med några tips för hur du kan träna upp din uppmärksamhet på dina händer. Just ordet uppmärksamhet är valt med omsorg. Grundtanken i Alexanderteknik är att det du är omedveten om kan du heller inte förbättra, och medvetenhet kommer ur uppmärksamhet eller perception.

Genom att ägna en stund varje dag åt att uppmärksamma vad dina händer gör och hur de gör det förfina din perception.

Ta dig tid att lägga märke till hur det du håller i handen känns; dess tyngd, struktur, temperatur, konsistens. När du stryker över hästen, lägg märke till hur hårremmen, musklerna under känns och om du kan registrera någon temperatur skillnad.

Ett bra tillfälle till träning är det många gör dagligen (och jag just nu), fingrar och händer som rör sig över ett tangentbord. Hur hårt behöver fingrarna trycka ner tangenterna egentligen? Eller när jag håller en penna, hur hårt måste jag greppa den för att kunna skriva?

Bli forskningsresande i dig själv, experimentera! Om du kan göra något med en viss kraft, prova att göra det med hälften så mycket kraft nästa gång. Bli lättare i det du gör!

Passa på att vila handen mot sitt lår när tillfälle ges. Undvik att pressa ner mot låret, vila bara handen, det i sig stimulerar till avspänning och blir en mycket mjuk stretch av handens muskler.

Handen

Välkomna till en "dagen efter" blogg. Igår kom jag hem kl 07.00 efter att ha åkt hela natten från Svärdsjö i Dalarna. Tillsammans med tre andra norrbottningar har jag varit på en fem dagars hovvårdskurs med KC LaPierre och den gav massor av ny input som måste bearbetas. Jag sov hela dagen...

Dagens inlägg kommer att handla om vår framhov - handen. Vår hand spelar en stor roll i vår dagliga dialog med hästen. Vi visiterar hästen med handen, vi stryker på den, den håller i borstarna vi använder vid rykten, den lyfter hästens ben, den håller i tygeln och mycket, mycket mer.

Jag skulle vilja skicka med några tips på hur vi kan träna upp handens känslighet för sensoriska intryck göra för att göra dialogen med hästen mer nyanserad. Handen, som jag beskrivit tidigare i inlägget handen dominerar, upptar en stor del av hjärnans sensoriska och motoriska centra. Den har en fantastisk förmåga att utveckla finmotorik och känslighet. Allt vi behöver är att ägna oss åt medveten träning.

Dagens tre tips för att träna upp känslan kommer här.

1, Ta ett strå tagel, lägg det mellan en sida i telefonkatalogen. Titta ut i rummet och låt fingret stryka över sidan och känn taglet genom pappret. Lägg på ytterligare en sida, känn igen. Lägg på en sida till. och en till. Gör så tills du inte längre tycker dig känna taglet. Prova då att stryka lätt, lätt över pappret. Kan du förnimma taglet?

2, Utveckla touch

Ta ett vanligt A5 kuvert och håll det mellan tummen och de övriga fingrarna. Låt fingrarnas "trampdynor" vila mot kuvertet. Böjs kuvertet? Hur hårt behöver du hålla för att kuvertet ska stanna mellan dina fingrar utan att formen förändras? Kan du gå med kuvertet kvar mellan fingrarna? När du hittat en lätt touch så kan du prova att byta ut kuvertet mot tex en pappersmapp, den är lite tyngre men din strävan ska vara att hålla så lätt som möjligt och ändå ha mappen kvar.





3, Fingersättning

Låt kuvertet vila på fingertopparna, känn att alla fingrar har kontakt med kuvertet. Det kan kännas som att det stramar i handen. Andas och låt fingrarna söka sig upp mot kuvertet. Inhibition, att säga nej till alla försök att pressa fingrarna till kontakt med kuvertet. Direction, att veta att du vill att fingertopparna ska ha kontakt med kuvertet.

Lycka till!

Arbete på trähästen

Välkomna till blogghösten 2012. Som Lena skrev förra veckan ska hon ägna hösten åt sin uppsats och när den är klar kommer hon att bli en ännu bättre pedagog ute på ridbanorna. Här hos mig har sommarlovet tagit slut och "arbetsårets rutiner" har börjat finna sin form. Det är vemodigt och skönt på samma gång! Med det sagt övergår jag till dagens inlägg - arbete på trähästen.

En viktigt del i Alexanderteknikens utbildning av ryttare är arbetet i sadel på en trähäst. Ursprungligen utvecklades proceduren på 60-talet för att hjälpa en AT-lärare som efter en höftskada ville återuppta ridningen. För att förbereda kroppen, muskler och höftleder, för att sitta i sadeln igen satte man upp sadeln på en specialsnickrad träbock, det som idag kallas trähästen.

Som ryttare finns det massor av information att hämta från en lektion på trähästen. Sadeln är en kontaktyta mellan häst och ryttare. Sitsen på sadeln ska passa ryttarens rumpa. Får man som ryttare ont av sadeln så påverkar det ridningen negativt! Eftersom trähästen står stilla och är rak kan finns det mer att lära om sin sits; sitter ryttaren snett, roterat, skevt, framåt- eller bakåtlutad. Allt sådant är det möjligt att utforska i lugn och ro på trähästen.

Genom att jag lyfter benen, roterar lårbenet i höftleden får ryttaren en känsla för hur "väl" kroppen fungerar och om det skiljer i rörlighet/rörelsekvalitet mellan höger respektive vänster sida - något som det ofta gör!

Det går också bra att rida på trähästen! En ryttare kan till exempel rygga sin häst och då kan jag se om hästen ryggar rakt bakåt eller om ryttaren vrider sig i hjälpgivningen och alltså får en häst som ryggare snett bakåt. Galoppfattningar, halt, sidvärtrörelser - allt går att träna (med reservation för lättridning i trav...det är trähästen för stilla för).

Arbetet på trähästen syftar till att träna ryttarens perceptionsförmåga, det vill säga förmågan att kunna avläsa vad som händer i den egna kroppen, att bli bekant med de vanor som finns etablerade i kroppen och att få verktyg för att medvetet kunna arbeta med att förbättra det som kanske lägger hinder i vägen för god ridning.

På trähästen kan jag även hjälpa ryttaren att utveckla sin ryttarhand genom att helt enkelt arbeta med tyglar. En stilla hand är helt beroende av en rörlig arm och det får bli temat för nästa blogg!

Bloggen hösten 2012

Hej alla kära läsare,
sommaren går mot sitt slut och hösten känns i luften. Det kommer bli några ändringar här på bloggen under hösten. Jag kommer ta uppehåll året ut för att skriva klart min C/D-uppsats. Uppsatsen handlar om ridning, vad det är och hur det kan läras ut. Jag och min handledare tror den kan bli riktigt bra, nu måste jag bara ta mig tid att skriva klart. Maria kommer dock att fortsätta skriva tankeväckande och inspirerande inlägg varannan torsdag med start nästa vecka så häng kvar!

Du kan även läsa kortare inlägg och kommentarer, information om mina kurser m.m. från mig på min Facebook-sida Ekipage-1. När du ändå är där så får du gärna gilla sidan och sprid den till dina vänner. Via min hemsida www.ekipage-1.se kan du anmäla dig till mitt Nyhetsbrev som kommer ut ungefär 5 gånger/år. En nyhet för hösten är att jag regelbundet har privatlektioner på Åland, datum hittar du i  kalendern på hemsidan. Det blir tre föreläsningar på Häringe i Haninge och som vanligt finns jag i Blåsmark, Piteå under ett flertal tillfällen under hösten för föreläsningar, kurser och privatlektioner. Mer information och datum för både föreläsningarna på Häringe och när jag är i Blåsmark hittar du i kalendern. Hemma i Vallentuna fortsätter jag som vanligt att erbjuda sitsträning och ridlektioner på mina skolhästar, och självklart kan du boka mig för lektion där jag kommer hem till dig och hjälper dig med din häst i markhantering, arbete vid hand och ridning.

Till sist vill jag passa på att bjuda in er alla till höstens första Morgondemonstration den 29/9 på Upprätta Ridcenter. Temat för denna demonstration är sits och inverkan, och vi som visar och berättar är jag och mina instruktörs-elev-kolleger från Ecole de Légèreté. Hela inbjudan hittar du här.

Hoppas vi ses snart, och till dess, ha en riktigt skön höst!

Innehållsförteckning, läsar guide

Maria och jag har skrivit något här på bloggen varje vecka i över 3 år utan uppehåll. Totalt har det blivit nästan 190 inlägg! Den här sommaren kommer vi ta ett välförtjänt uppehåll från skrivandet t.o.m. slutet av augusti så vi kan ladda batterierna.

Men för att du kära läsare inte ska behöva sakna intellektuell stimulans under tiden så har jag här sammanställt en översikt och en läsarguide till några av de redan existerande blogginläggen.

För dig som är ny läsare här på bloggen så utgör läsarguiden ett utmärkt hjälpmedel för att bekanta dig med det material som här redan finns.

Jag har inte inkluderat alla inlägg i denna guide så det finns mer att upptäcka här på bloggen, t.ex. via etiketterna som du hittar i menyn till vänster. De inlägg jag samlat här är främst det som jag skrivit, som jag känner väl till  och som handlar om hästens natur, träning av häst och ryttare samt ridteknik. I avsnittet träning av ryttaren har jag  även inkluderat flertal inlägg som Maria har skrivt.  Tanken var att Maria skulle ha sammanställt en översikt över sina inlägg men då hon åkte på en envis dunderinfektion i bihålor och hals förra vecka så får det bli längre fram i höst.  


Till dess önskar vi er alla en riktigt trevlig sommar!

Inledning
Klassisk ridning
3P: Perception, position och precision
Verktygslåda eller verktygslös?
Klassisk ridning - en fråga om personligt tyckande?
Klassisk ridning är extraordinärt ledarskap

Hästens natur: mentalitet och biomekanik

Ledarskap, något att sträva efter?
Medfödd asymmetri
Myten om att böja hästen jämnt från nos till svans
Anteckningar från lektioner med Craig Stevens, del 2
Påverkas hästens personlighet av träning? Del 1, del 2 och del 3.
Att objektivt mäta hästens välfärd
Trycket i hästens mun, något den vänjer sig vid?

Historia

Redan de gamla grekerna
François Robichon de la Guérinière (1688-1751)
Klas Adam Ehrengranat (1751-1842)
Nuno Oliveira (1925-1989) en bokrecension

Ryttarträning
Vad kommer först, teknik eller attityd?

Träna ryttarens kropp

Effektiv sitsträning (video)
Skelett i bra position + avspända muskler = följsam sits
Mer om följsamhet
Ben i sadeln

Ryggläge som stretching
Din fulla längd
Det hänger på höften. Del 1, del 2 och del 3.
Inhibition

Inspänningstyglar för ryttaren INTE en bra ide


Träna ryttarkänsla
Ryttarkänsla


Träna ryttarens öga
Styrd perception
"Bakom hand" 1949
Detaljer är viktiga men vilka detaljer?


Träna ryttarens attityd
Träna ledarskap: Six Keys to Harmony (video)
Ledarskap = emotionell balans?

Hästträning

Att skola hästen mentalt
Träna hästens självförtroende och självständighet
Självbärighet och eget ansvar

Spöt kan skapa lugn och uppmärksamhet
Kamma tyglarna (video)
Oroa inte hästen! Eller?
8-volten för koncentration

Att träna hästens kropp
Skritt - gångarternas  moder!

Ecolé de Légèreté - tränings cirkeln
En gjord mun
Hästens mun: "cession de mâchoir"
Flexions
Lång och låg eller "neck extension"
Hästens hals - vad är för högt och vad är för lågt?
Om att höja hästens hals, del 1 (video) och del 2
Rörelse från vikt eller kraft
Öppna jämfört med skänkelvikning (video)
Öppna (video)
Öppna - samlande eller lösgörande?
Sluta (video)
Den korta skritten (video)
Förbättra galoppfattningen (video)

Lättridning

Blandat
Vetenskaplig jämförelse av olika träningsmetoder
"LDR" - nödvändig gymnastik eller onödig misshandel?

Teknik
En hjälp i taget
Anteckningar från lektioner med Craig Stevens, del 1
Hur du gör enkelt och konkret
Ryttarens hand, den främsta hjälpen. Eller?

Handen dominerar

Mesta möjliga rätt, eller minsta möjliga fel?
Svar på fråga om indirekt tygel
Handen är den primära hjälpen - omvänd halv halt
Öppna - hur görs den?
Öppna och skänkelvikning: hjälperna
Sluta: hjälperna
Rytmen börjar i baken
Arbete från marken: första och andra inlägget
Att rida på kandar
Stång eller tränsbett?
Myten om att ställa hästen med vikten
Inner eller ytter tygel?

Exemplet Hagens Yeats
Hagens Yeats 2008-2011 (video)

Klassisk ridning (video)

Kommentar till videon

Nytt inlägg igen nästa vecka

Hej alla läsare, Maria har åkt på världens bihåleinflamation och trots pencinlin mår hon fortfarande mycket dåligt. Därför blir det inget blogginlägg denna vecka. 

Lättridning

Jag fick en fråga om lättridning:

"Jag begriper inte hur lättridning kan vara bra för hästen. Jag har fått för mig att lättridning är något som hittades på efter Franska revolutionen, och att lättridningen togs fram för att oerfarna skulle hålla sig kvar i sadeln under långa travetapper. Jag har också läst en studie där man har testat belastningen och kom fram till att bogpartiet i helhet men främst det benpar som är i marken när man sitter ner belastas. Sen vet jag att lättridning förespråkas av väldigt många så jag inser att jag kanske har helt fel."

Historik

Historisk sett stämmer det att lättridning blev på modet efter Franska revolutionen. Militären insåg att man hade mer häst och mer ryttare kvar efter långa marscher om ryttaren red lätt istället för att sitta i traven. Både häst och ryttare hade alltså mer krafter kvar. Korrekt utförd lättridning är något som spar energi, både för hästen och ryttaren. Som f.d. distansryttare har jag dessutom praktiskt erfarenhet att rida långa sträckor (4-8 mil på en dag) i mest trav och lättridning är definitivt att föredra framför sittande trav.

På engelska heter lättridning ”posting trot”. Enligt föreläsningar om ridkonstens historia a Craig Stevens kommer ”posting” från ”postilion” vilket avser en ryttare som red en av täthästarna som drog tunga diligensvagnar. Det kunde vara 6 till 8 hästar som drog en vagn så kusken fick hjälp med styrningen av denna tätryttare. Hästar som drar tunga vagnar på detta sätt travar mer än de galopperar. Lättridningen lär ha uppfunnits när dessa ryttare i slutet av dagen var för ömma i baken för att sitta och för ömma i fötterna för att stå.

Eftersom det på så sätt var arbetarklassen som uppfann lättridning var det inget som adelsmännen i Europa före Franska revolutionen la sig till med. Lättridning är en mycket användbar bruksridning. Detta kan märkas än idag då lättridning används vid ridning av den unga eller omusklade hästen, vid uteritt och vid uppvärmning inför t.ex. ett dressyrpass. Däremot ser vi inte lättridning i själva dressyrprogrammen (jag är inte uppdaterad på vad som ingår i lätta dressyrklasser, här kan lättridning ingå) utan här är det att sitta i traven som gäller. Kanske är det ett arv i från adelsmännens definition av fin ridning från tiden före Franska revolutionen som gör att nedsittning i trav är det som gäller inom dressyrtävlingar?

Korrekt lättridning

Korrekt utförd lättridning spar alltså energi och kraft för hästen jämfört med nedsittning i trav. Vid korrekt utförd lättridning låter sig ryttaren lyftas ur sadeln av hästen, för att därefter mjukt böja knäna och återigen smyga ner i sadeln innan hästen återigen skickar upp ryttaren. När lättridning på detta sätt görs i samklang med hästens rörelsemekanik spar både häst och ryttare energi. Ryttaren ska varken stå i stigbyglarna eller knipa med knäna.

Vid lättridning jämfört med att sitta ner i traven kan hästen ta ut sin rörelsemekanik och verkligen trava med långa steg, en häst ovan vid att bära ryttarens vikt har ofta lätta att hantera ryttaren om denna rider lätt i traven jämfört med om ryttaren sitter ned. Allt under förutsättning att ryttaren har bra egen balans vid lättridning så klart!

Belastningen

Vid all ridning belastas framdelen mer än bakdelen. Ryttarens vikt fördelar sig så att ca 2/3 av ryttarens vikt belastar framdelen och 1/3 bärs upp av bakdelen.

Traven är en tvåtaktigt rörelse där hästen hoppar från en diagonal till den andra, alltså höger fram och vänster bak, samt vänster fram och höger bak.

När du i lättridningen sitter ner så bär hästen din vikt något mer mot bakbenen, och när du lättar ur sadeln något mer mot frambenen.

Så om du sitter ned på höger fram är det samma sak som att du sitter ner på vänster bak. När du sitter ned bär alltså hästen din vikt något mer mot bakbenet, och i det här fallet mer specifikt på vänster bak. I det här exemplet lättar du när vänster fram är i marken och vänster fram belastas alltså något mer än höger fram. Det här är skälet till att även om du enbart rider rakt fram i trav (ex utomhus) så ska du regelbundet byta diagonal. Det här är också skälet till att hästen har mer krafter kvar efter en lång tur om du rider lätt och regelbundet byter ben du sitter ner på. Hästen kan då återhämta sig under gång och spara respektive använda varierade ben och muskler.

Vilken diagonal du ska sitta ner på

På grund av hästens naturliga asymmetri vill hästen ofta att du rider lätt på ena eller andra diagonalen. Det är inte ovanligt att hästen tar något galoppsteg eller hoppar till i traven ifall du sitter på ”fel” diagonal ur hästens synvinkel. Hästen ser på så sätt till att du är tillbaka på den diagonal där hästen är bekvämare.

I vissa fall är det mycket lätt att känna när du sitter på ”fel” diagonal eftersom hästen kan kännas ojämn eller till och med halt i traven när du rider lätt åå denna diagonal. För att träna hästen till att bli mindre asymmetrisk vill du rida lätt mer på den diagonalen hästen är obekväm på än på den där den är bekvämare när du rider ute och på rakt spår.

På böjda spår är det lämpligt att du sitter ner på ytter fram, och alltså inner bak. När du sitter ner på ytter fram så avlastas hästen inner bog relativt sett, samt att att inner bak relativt sett bär mer vikt vilket hjälper hästen att svänga i balans.

Skenbensomfång

Tack Frida för att du förde upp frågan om skenbensomfång på bordet igen! Denna gång ska du och den tidigare frågeställaren få svar, livets flod tog med sig frågan på en längre tripp på minnets hav...

Det tryck som hästens ben utsätts för av sin egenvikt, ryttarens vikt och utrustningens vikt borde egentligen uttryckas som kg/kvadratcentimeter. Den formel som används för att skatta den vikt hästen de facto bär skapar en relation mellan total vikt och skenbensomfång. (Ett sätt att göra enkel matematik som kanske inte helt följer SIS normer och rekommendationer.)

total vikt/(skenbensomfång x 2)

Bruxanvisningen är som följer

1. Summera hästens, ryttarens och utrustningens vikt
2. Mät skenbensomfånget strax under carpus (framknä). Mäter du båda på båda frambenen, summera och dela med 2 för att få ett snittvärde.
3. Dela den totala vikten med skenbensomfånget.
4. Dela summan fr punkt 3 med 2.

De riktlinjer som finns utgörs av en glidande skala där under eller nära 13,4 kg/cm är bra och upp till 14,3 kg/cm är ok men när det närmar sig eller passerar 15,2 kg/cm gäller det att vara observant på att skaderisken ökar.

Detta är att se som en riktlinje för ryttaren inte en enkel sanning! Det går att öka hästens skenbensomfång på lång sikt (3 år) genom lågintensiv träning. Vikten kan gå att åtgärda. Finns det extra kilon hos häst och/eller ryttare får man hantera det, utrustningen kanske kan bytas ut till någon lättare variant. Hästens exteriör, hovarnas storlek och status, det arbete den förväntas utföra och ett antal andra faktorer har också betydelse - det är viktigt att komma ihåg.

Räknesättet ovan baserar sig på US Cavalrys egna mätmetoder från 20-talet och en studie från Kentucky Equine Research (2008) med fokus på att undersöka hur hästar svarar på belastning verifierar kavaleriets slutsats; en häst bör max bära kring 20% av sin kroppsvikt.

Så mot slutet, som lite sommargodis, så hittade jag två bilder i tidningen Häst och ryttare som gjorde mig glad. En häst i en trevlig form med nacken som högsta punkt på halsbågen. Trevligt!

  

och till sist ett citat som stämmer väl i dessa sommarbetestider!

"Hästar gör ett landskap vackert."

Alice Walker

Ha en riktigt skön sommar!

Om Effektiv Sitsträning

Effektiv sitsträning hjälper dig att bli en bättre ryttare, du blir säkrare i sadeln och du kan använda hjälperna effektivare.

En bra sits

En bra sits kännetecknas av att överlivet bibehåller en stabil och avspänd position som inte påverkas av att du rör armar, händer, ben eller fötter, (ger signaler till hästen), eller av övergångar mellan gångarter och/eller riktning (säker i sadeln).

Har du nytta av sitsträning?

Upplever du något av följande när du rider har du nytta av sitsträning:

- ditt överliv åker fram i avsaktningar

- du händer att du tappar stigbyglarna

- fötterna glappar i stigbyglarna

- tyglarna glappar

- du kommer inte djupt ner i sadeln

- nedsittning i trav upplevs som obehaglig

- du har svårt att vara kvar i lätt sits

- du blir efter i rörelser som galoppfattningar eller sidvärtsrörelser

100% fokus på dina individuella förutsättningar

När du kommer till mig så får du rida på någon av mina trygga skolhästar som jag longerar. Det gör att du kan koncentrerar dig helt och hållet på dig själv utan att bli distraherad av att kontrollera hästen du sitter på. Själva träningen sker med specifika rörelser som är till för att du ska träna balans och koordination. Genom övningarna lär du dig att känna igen och bibehålla en god hållning med överlivet så att du avspänt kan följa hästen i alla gångarter. Det är inte hur det ser ut som är det viktiga, utan det som räknas är funktionen. Kan du vara avspänd i alla gångarter då har du en stabil, balanserad sits. De flesta av oss känner instinktivt igen balans eller obalans när vi ser det. Att känna igen slutmålet är dock inte samma sak som vägen dit. Jag kan hjälpa dig med vägen till slutmålet; en avspänd, följsam och balanserad sits.

Hur det går till

Den effektiva sitsträningen följer en gammal och väl beprövad ordning där ryttarens överliv har första prioritet. Nyckeln till en avspänd och följsam sits utgörs av den goda hållningen hos ryttarens överliv samt hur överlivet balanserapå ryttarens sittben. Vad detta innebär i praktiken, hur det känns och hur du bibehåller detta tillstånd i olika gångarterna är det första som du får lära dig att känna igen när du kommer till mig. För att du ska kunna uppleva sann balans rider du utan stigbyglar.

När du kan känna igen och kontrollera balansen hos ditt överliv är det dags att undersöka och kontrollera underskänkelns position. När du i olika gångarter kan kontrollera både överlivet och skänklarna utan att du blir spänd eller hamnar i otakt med hästen, när stigbyglarna inte stör överlivets balans och avspändhet då har du nått målet; en avspänd, följsam och balanserad sits.

Träningen innehåller följande steg:

1. överlivets hållning och balans
2. följa hästen i alla gångarter utan att nr 1 störs
3. underskänkelns position utan att störa nr 1 och 2

Hur många lektioner krävs det?

• 1 lektion ger dig nya idéer och impulser
• 3 lektioner ger dig möjlighet att själv känna igen när det är bättre eller sämre
• 6 lektioner ger dig möjligheten att korrigera dig själv
• 12 lektioner ger dig en god start för att befästa ditt nya sätt att använda din kropp så att du gör rätt automatiskt och kan koncentrerar dig på att skola din häst

Här kan du se en film om Effektiv sitsträning

Kommentarer om Effektiv sitsträning

"Hej Lena! Har haft en fantastisk dag med min häst! Efter sitsträning och samma övningar vi gjorde sist så provade jag att tölta och använde halvhalten och inandningen. Fungerade helt otroligt bra! Jag är så lycklig!"
Kerstin och Vildur, våren 2010

"Hej, vill dela med mig av det här;  Min dotter som är 13 år var hos dig Lena i våras (2011) för några lektioner i sitsträning. Under sommaren har vi varit iväg på SM i Dressyr för New Forest. Allt gick fint och det roligaste var att domaren från Flyinge gav henne speciellt gott betyg för hennes sits. Tänkte på dig då:)! Tack, ses igen mvh Denises mamma Maria Tayli"

"Hej Lena! Tack vare dig har jag blivit medveten om mina styrkor och svagheter och jag har så många fler valmöjligheter att komma underfund med min kropp och balans. Jag kunde ju inte vara med på dina fina kurs tillsammans med Maria Bucht då jag redan var anmäld till ridkurs för både Perry Wood och Rui Almeida direkt efter varandra. Jag har inte tränat för dem sedan i höstas. Båda två påpekade med stor emfas hur mkt bättre ryttarkänsla jag hade fått och var väldigt glada över vilka framsteg hästarna därmed gjort nu när jag har möjlighet att ge dem utrymme för rörelserna och framförallt sitter med i rörelsen på ett betydligt bättre sätt än tidigare. Jag är verkligen skyldig dig ett stort varmt tack, du har alltså gjort mig, hästarna, medryttarna och tränarna lyckliga tillsammans! Hoppas du får en underbar sommar och att jag får tillfälle att återkomma på ett eller annat sätt, för ju mer man kan desto svårare blir det ju..."
Gunilla Grebbert, våren 2010

Läs om Effektiv Sitsträning på min hemsida:

eller boka en lektion på lena.danius@ekipage-1.se

Vårteminen och sommaren är fullbokad, men det går bra att boka nu för lektioner i hösten. Tider finns från 1 augusti och framåt. Pris 800 kr/lektion.

Välkommen!

Inhibition

Ordparet inhibition - att inhibera, säga nej och direction - att ge sig själv direktiv kommer in tidigt i den process som det innebär att ta lektioner i Alexanderteknik.

Vad är det då som ska inhiberas, stoppas?

Det som de jag jobbar med märker först är att de måste stoppa de redan etablerade rörelsemönster de har när de "gör det de alltid gjort". Det stoppet är nödvändigt för att få tid till att lägga märke till vad det var som hände - egentligen.

Andra steget är klurigare att komma på och det gäller de egna tankarna om vad som "behöver hända" för att man ska ta sig från sittande till stående till exempel. - Ja, men jag måste xxx,yyy, si eller så för att...
Det finns alltså en inprogrammerad uppfattning om den kraft som behövs för att sätt kroppen i rörelse. Alla sådana förutfattade meningar behöver inhiberas.

Ytterligare en nivå där inhibering är nödvändig är misstron, tvivlet på den egna förmågan och på vad som är möjligt.

Den första, ytliga nivån är lätt att se och därmed förstå, jag kan till exempel visa med min egen kropp vad som händer hos min elev och också visa på hur det kan göras på ett annat sätt.

Nivå två är snäppet svårare att komma åt. De flesta av dem jag möter är aktiva, företagsamma och handlingskraftiga människor. De tar ansvar för och initierar det mesta som händer i deras liv. Krafttag är en vardag för dem! Det är en resa i sig för dem att inse att det finns det som kroppen kan "göra åt dem" bara de låter den vara i fred.

Vilket nästan skarvlöst glider in på den sista nivån - tilltron till att det som vi gått igenom ovan verkligen är något som de kan styra över helt på egen hand.

För mig är det faktiskt magiska ögonblick när den jag jobbat med verkligen inser att inhibition, att säga nej (hur motsägelsefullt det än låter) är nyckeln till...och nu har jag egentligen inget bra ord för att beskriva det jag uppfattar...ger dem möjlighet att vara fullt ut i sina liv. Och då pratar vi inte om fluffrosa liv, många har besvärats av smärta länge och kommer att få leva med den ett tag till MEN inhibition kan hjälpa dem att leva ett fullgott liv tillsammans med sin smärta. För de som klarat sig från smärta finns det andra bördor som de får fortsätta att leva tillsammans med.

Magin ligger i att de känner att de kan leva fullgott och fullt ut i sin process, att de vet att de har en möjlighet att säga nej och utifrån det ta ut en mer önskvärd riktning (direction), Magin för mig är att jag får vara där när insikten att allt de behöver redan finns hos dem landar.

"När det kommer till sagor är det ingen som någonsin funderar på hur en önskan ska uppfyllas."
Walter Carrington