Få ut hästen på fyrkantspåret med inner eller ytter tygel?

Jag minns från min tid på ridskolan som liten att jag skulle använda yttertygel för att leda ut hästen på spåret. Jag hade himla svårt att få till det, det som brukade hända var att hästen vände ut näsan i väggen och sen inte alls ville ta ut framdelen på spåret.

Många år senare började rida för Craig Stevens som vände upp och ner på många av mina föreställningar om ridning. Han sa att jag skulle använda en sk indirekt tygel på hästens insida för att föra ut hästen på spåret. Det funkade mycket bättre!

Varför funkade innertygeln så mycket bättre? För min del handlade det inte bara om vilken tygel jag använde. Det handlade okcså om sättet jag använde tygeln på. I mina gröna unga dagar drog jag nog en hel del i tygeln och inte hade jag lärt mig att anpassa signalerna från tygeln till hästens balans, viktsfördelning och rörelsemekanik. Nu kan jag det och det gör stor skillnaden. Så när jag för Bea Borelle, återigen fick instruktionen att använda yttertygeln för att återföra hästen till spåret gick det galant.

Varför jag inte fick det att funka då för rätt så länge sedan när jag var ung oerfaren berodde inte bara på att jag blev för stark och drog, det berodde också på att jag inte kunde koordinera båda mina händer. När Craig bad min använda bara innertyglen och strunta i yttertygeln fick jag möjlighet utveckla känsla för när och hur jag skulle inverka på hästen. Utan denna träning i bagaget hade jag omöjligt klarat av att på ett bra sätt koordinera båda mina händer.

Dessutom har jag idag valmöjligheten att göra antingen eller beroende på situationen och vilken häst jag rider. Och det är inte så dumt bara det!

Den indirekta innertygeln får ut hästen på spåret genom att hästen balanserar om sig så att mer vikt bärs på ytter bak, vilket gör framdelen lättare så hästen kan flytta ut den på spåret. Hästen kan även ställa inåt när du indikerar med indirekt innertygel och hästen gör det för att den inte längre hänger på inner bog. En häst kan inte ställa inåt och samtidigt ”luta” inåt.

Men de flesta hästar har ofta svårt att ställa åt ena eller andra hållet då är det inte alls säkert att hästen svarar på den indirekta tygeln genom att ställa inåt. Hästen kan fortfarande flytta undan för den indirekta tygeln men det är inte alls säkert att hästen ställer inåt.

I detta läge kan du behöva koordinera båda tyglarna. Du ställer hästen genom att vrida om handen och sedan höja den. Du kan här korta tygeln och sänka handen och hästen är då ställd utan att du har tagit handen bakåt.

Den ställande handen förs alltså inte i sidled bara i höjdled. För att kontrollera balansen hos hästen och vart den är på väg så för du handen i sidled (direkt respektive indirekt tygel). Har jag ställt hästen med innerhanden, kan jag om hästen accepterar ställningen och erbjuder en lätt kontakt välja om jag vid behov vill använda en indirekt tygel på insidan eller en direkt tygel på yttersidan för att be min häst vara kvar på spåret. Men om min häst av någon anledning inte accepterar ställningen då kan jag behöva renodla händernas jobb och bara använda innerhanden för att ställa hästen, samt en direkt tygel på utsidan för att be hästen vara kvar på spåret. Med den här arbetsfördelningen mellan inner och ytter hand, samt mellan inverkan (hand i sidled påverkar balansen, hand i höjdled ställer) blir det lätt som en plätt att ställa hästen både inåt och utåt åt båda hållen, på rakt spår eller böjt.

Pröva!