onsdag 20 juli 2011

Modeller för hästhantering

Vid en vetenskaplig köksbordskonferens fick jag boken Hidden Horses av Mark Hanson satt i händerna på mig. Det är en intressant läsning om hästens och människans gemensamma historia, hur vi umgåtts genom tiderna, vilken nytta hästarna gjort för oss och en uppmaning att vi nu, när hästarna i vår del av världen inte längre är skillnaden mellan liv och död, verkligen ska anstränga oss att ge våra hästar ett "hästigare liv" de timmar vi inte nyttjar dem.

Mark presenterar fyra användningsmodeller vi har i vår relation till hästar, det finns inga vattentäta skott mellan dem. Alla kan vi i olika grader vara influerade av dem och alla kan vi känna igen oss (och andra!) i dem.

Nyttjandemodellen:
Den modellen baserar sig på tradition och historia i de kulturer som använt sig av hästar som mat, i krig, i jordbruk, i industri. I vår västerländska kultur var hästen ett nyttodjur och få individer hölls för nöjes skull.

Hästar spelade en betydande roll inom det militära och det gör att ledorden för nyttjandemodellen är kontroll (via tyglar, bett, korrekt sits), dominans och disciplin. Dressyrtävlingar är spår från den tiden i vilka hästens och ryttarens uppvisning bedöms utifrån ett förutbestämt ideal av lydnad och kontroll med hjälp av geometriska figurer. Även western ridning faller in under nyttjandemodellen: hästen förväntas göra ett jobb på ranchen.

Yrken som veterinärer, hovslagare, tränare, agronomer är ofta utbildade med nyttjandemodellen som grund för sin utbildning.

I korthet sammanfattar Mark nyttjandemodellen så här:
*hästen definieras utifrån vad den ska användas till, allt som faller utanför dess användningsområde är ointressant (om det inte skulle öka hästens prestation)
*modellen är enkel, rättfram, praktisk och effektiv och baserar sig på "sånt som fungerar" även om det kan röra sig om tro mer än vetande i vissa lägen
*modellen är skapad av män för män, den är stelbent och svår att förändra
*hästen har inget att säga till om i denna modell och många hästar slås ut i förtid

Den antropomorfiska modellen:
Antropomorfism är en term från 1700-talet som beskriver hur människor söker efter mänskliga egenskaper i djur, växter och företeelser som oväder t ex. Modellen handlar om att tolka hästens beteende i termer av mänskligt beteende.

Enligt Mark är denna modell det farligaste hotet mot häst och människor i världen idag, detta trots att den bygger på mänskliga egenskaper som omtänksamhet och snällhet.

I denna modell finns det fyra regler.
1, Antropomorfism tillfredsställer alltid människan.
2, Ju mer människolik vi kan göra hästens miljö desto mer upplever vi att vi tar hand om den.
3, Eftersom det är människan som tillfreddställer sig själv är återkopplingen för människan stark i modellen.
4, Trots de bästa intentioner får den ofta motsatt verkan på hästen.

Betydelsefulla inslag i denna modell är shopping (godsaker, foderblandningar, täcken och annan utrustning) en överbeskyddande attityd som hindrar hästen från att vara i hage med andra hästar, att vara ute i ruggigt väder och tvingar den att vara täckad långa tider av året. Hästen är helt beroende av ägarens personliga övertygelse om vad som är bäst för hästen, ofta mer baserat på andras uppfattningar och ibland rena felaktigheter än fakta.

För hästen innebär denna modell bland annat ökad risk för övervikt, fång, stress och olika beteendestörningar.

Horsemanship modellen:
Den här modellen ser Mark som ett steg framåt i utvecklingen. Modellen inriktar sig på kommunikation med istället för kontroll av hästen, något de föregående modellerna baserar sig på.

Nackdelen med denna modell är att den är ett system, som i likhet mad andra system (nyttjandemodellen), inte anpassar sig till individen och det medför att hästen lär sig att "foga sig" mer än den lär sig att "vilja vara med". Mark påpekar att hästar som tränas med denna metod lätt lär sig att leta efter "den lättaste vägen/den minsta ansträngningen" för att komma undan trycket som tränaren använder sig av.

Ursprunget i denna modell kommer från hur hästar uppför sig mot varandra, där hot och undergivenhet är en viktig del i flockens dagliga liv. Det som skiljer hästarnas användning av dessa metoder är att de använder dem som kommunikationsmedel. När hästen har sagt sitt är det lugnt.

När vi tränar hästen enligt denna metod fortgår våra hot under den tid vi tränar och vi slutar inte när hästen "lyder" första gången utan går vidare till nästa övning. En uppenbar risk med denna modell är att tränaren överdominerar hästen och det kan skapa en häst som stänger av.

Naturlig hästhållning:
Den sista modellen är den som Mark själv förespråkar. I den modellen vill han att hästen ska få vara i hagar som stimulerar hästen till fodersök och rörelse i en flock. Det foder som hästen får ska vara baserat på det faktum att hästen är en grovfoderomvandlare, den ska täckas så sent som möjligt och bli avtäckt så snart som möjligt. Utrustningen ska vara anpassad för det jobb hästen ska göra och med så lite extra tåtar, skydd och remmar som möjligt.

Träningen av hästen görs via sk positiv belöning, klicker träning, där hästen lär sig att aktivt sträva efter att göra det som leder till belöningen (Mark betonar att målet är att hästen ska lära sig jobba för klicket och att godsaken blir sekundär).

Jag som själv har tagit mig fram till horsemanshipmodellen tycker att det är intressant att läsa om det som Mark beskriver som nästa nivå i relationen häst-människa. Köper jag allt? Det han skriver om hur vi kan förbättra hästens miljö, det köper jag. Där finns det gott om utrymme för förbättringar för många hästar i Sverige idag.

Klicker kontra horsemanship då? Mina egna erfarenheter kommer från horsemanship, jag har inte själv provat klicker träning. Jag har dock sett bra och dåliga effekter av båda sorter. När det gäller träningsmodeller så tror jag på det han säger om system generellt - nämligen att de kör över individen och det gäller både människan och hästen.

Personligen tror jag att vi måste bli mer "means where by" inriktade i vår träning av och med hästen, vara medveten om vårt önskade mål och samtidigt ödmjuka inför resan. Då tror jag att vi kan arbeta ihop som två glada individer.

PST!
Med anledning av inlägget om skenbensmåttet, här är en länk till en sida som ger mer information.

"Det finns verkligen en gömd häst i våra hästar, ibland lite underlig men alltid underbar och den väntar på att du ska upptäcka den."
Mark Hanson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar