torsdag 21 april 2011

Spöt: kan skapa lugn och uppmärksamhet

När jag rider eller arbetar min häst från marken har jag alltid ett spö med mig. När jag undervisar vill jag alltid att ryttaren ska rida med spö.

Många av mina elever har dock kluvna känslor inför spöt. För en del är det bara ytterligare en utrustningsdetalj att hålla reda på som tar uppmärksamhet, för andra kan det vara väldigt negativt laddat att rida med spö, speciellt för de som förknippar spöt med aga och annan kroppslig bestraffning.

Varför rider jag då med spö? För mig är spöt ett verktyg, en förlängning av min arm, som jag använder både för att lugna hästen och för att påkalla uppmärksamhet från.

Lugna hästen

Att spöt kan användas för att lugna hästen är antagligen inte det första du tänker på. Men om du ser spöt som en förlängning av din hand så blir det inte så märkligt. Din hand kan du stryka med över hästens kropp och på så sätt lugna hästen. Du kan göra precis samma sak med spöt. Det är inte spöt i sig som gör hästen lugn, utan handen som för spöt.

För att detta ska fungera så för så klart inte hästen vara rädd för spöt. Hästar kan vara rädda för spön om det för dem är okända föremål, eller om de använts på fel sätt. Du kan då vänja din häst vid spöt genom att stryka det över hela hästens kropp. Läs mer om hur du toleranstränar din häst här.

När du vill lugna hästen vilken rytm ska du då stryka hästen med? Vi människor har en vilopuls på nästan 60 slag/minut. Hästen å andra sidan har en vilopuls på runt 30 hjärtslag/minut. För att en beröring ska uppfattas som lugnande får den inte vara snabbare än vilopulsen. Så en beröring, säg 45 strykningar/min, som människan uppfattar som lugnande kan vara stimulerande för hästen! Långsamt måste vara långsamt i förhållande till hästens vilopuls för att hästen ska uppfatta det som lugnande.

Uppmärksamhet

Att spöt kan göra hästen uppmärksam är väl kanske det du först tänker på. Om tex hästen tittar på någon som händer i omgivningen när jag rider, och hästen därför inte ”hör” den signal jag ger med ex handen eller skänkeln så är det väldigt effektivt att förstärka min första signal med energiska och rytmiska knakningar av spöt på hästens bog eller bakdel.

Jag vill här påpeka att det inte handlar om att slå hästen, hellre en högre rytm (alltså mer energi) än hårdare knakningar för att få tillbaka hästens uppmärksamhet. Exakt vilken energi som kräv beror på hästen. Vissa hästar reagera för väldigt lite, andra behöver lite mer yttre stimulans för att reagera.

För känsliga hästar kan det räcka att väldigt mjukt, och med långsam rytm (kanske två knackningar per sekund) knacka på samma ställe för att få tillbaka uppmärksamheten. Det här kan ta lite längre än om du mer energiskt berör hästen, men å andra sidan brukar hästen ge dig sin uppmärksamhet under en längre tid jämfört med om du mer energiskt viftar med spöt.

Om hästen tex inte lyssnar på din skänkel, är ett vanligt förslag att du ska ta i lite hårdare med skänkeln. Det är något jag alltid undviker att göra. Tar jag i hårdare med skänkeln blir resultatet bara att jag spänner mig i kroppen och därmed tappar jag min avspända hållning och balans. Nej, lär istället din häst att svara på små skänkelhjälper och om du behöver, använd spöt för att förstärka din lätta signal från skänkeln.

Citat från Bea Borelle, instruktör inom Ecolé de Légèreté, som jag red för i förra veckan:
Lätthet för skänkeln begära du omgående, lätthet för handen utvecklar du med korrekt skolning av hästen”.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar