torsdag 18 november 2010

Forskning: jämförelse av träningsmetoder

Det här är en studie som jag finner mycket intressant. Här har forskare jämfört två olika metoder för att rida in 28 unghästar. Medan inridningen pågick höll man bl.a. koll på hästarnas stressnivåer och efter 5 veckor fick alla hästarna visa upp sina inlärda färdigheter i ett enkelt dressyrprogram.

Forskarna drog slutsatsen att hästarna upplever metoderna olika men att den tekniska prestation vid det avslutande dressyrprogrammet trots detta inte påverkas. Alltså kan man använda en metod som hästen upplever som mindre stressande under träningsperioden men ändå uppnå samma resultat.

De två metoder som användes vid inridningen var dels konventionell metod och dels vad man här kallar ”sympatiskt horsemanship”. Den konventionella metoden var baserad på Steinbrechts system. Vilket innebar att hästarna tränades enligt ett i förväg fastställt program som inkl longering först utan och sedan med träns och sadel första veckan. Andra veckan påbörjades själva ridningen först vid longering och sedan fri ridning. I slutet av vecka två reds hästarna i skritt och trav. Efter detta var fokus på hästens form och rytm.

”Sympatiskt horsemanship” innebar att varje signal lärdes in separat för att sedan introduceras i sin helhelt. Hästarnas träningsschema var individuellt och anpassades efter varje häst. Hästarna tränades i markhantering, att ge för tryck och vandes vid skrämmande föremål och händelser. Hästarna vandes först vid ryttare och sedan vid barbackasadel och läderbett.

Resultatet visar bl.a. att hästarna som tränades enligt ”sympatiskt horsemanship” visade lägre stressnivåer under själva träningsperioden. Det här innebar bl.a. att dessa hästar jämfört med de konventionellt tränade i större grad uppvisade en mer avspänd kroppshållning med lägre huvudposition, och lägre hjärtfrekvens.

Det som jag tycker är mycket intressant är att vid det avslutande dressyrtestet efter 5 veckors träning visade de två grupperna ingen skillnad i den ”tekniska” prestation. Hästarna reds i ett enkelt program i skritt, trav och galopp. Det förekom inte heller någon skillnad i hur hästarna uppförde sig. Men hästarna tränade enligt en konventionella metoden hade högre hjärtfrekvens.

Forskarna drar slutsatsen att hästarna upplever metoderna olika men att den tekniska prestation trots detta inte påverkas. Alltså kan man använda en metod som hästen upplever som mindre stressande under träningsperioden men ändå uppnå samma resultat.

Jag drar slutsatsen att hästar är otroligt tåliga djur som gör sitt bästa under även inte helt optimala förutsättningar. Därför kan det officiella träningssystemet av hästar se ut som det gör.


Källa
A comparison of sympathetic and conventional training methods on responses to initial horse training” av Visser, K; VanDierendonck, M; Ellis, A; Rijksen, C. & Van Reenen, C. Publicerad 2009 i “The Veterinary Journal”.

2 kommentarer:

  1. Äntligen, det var på tiden. Skulle önska att detta kom ut i "den stora häst-media".

    SvaraRadera
  2. En intressant studie med många tänkvärda saker.

    En av de viktiga lärdomarna här är att förstå att s.k. "teknisk prestation" inte är samma som "optimal prestation". Under den beskrivna träningen lär sig hästen saker som ingår i "tekniska" agendan, men den lär sig även via latent inlärning vid sidan av saker som är viktiga i sig. Om hästen tränas under stress, så lär den sig, just det, associera stress med det "tekniska". Stress, rädsla, förvirring, otrevliga överraskningar, smärta o dylika obehagliga saker prioriteras högt av hjärnans inlärningsprocesser.
    Trots att "stresshästen" vid teknisk provkörning ser ok ut, bär den med sig i bakhuvudet en del inlärda saker som kan orsaka flashback när som helst, med uttryck av flyktbeteende t ex vid prisutdelning eller vid störningar från läktaren. Och vid varje genomförande av det "tekniska" aktiveras stressapparaten mer eller mindre vilket kan registreras t ex just av hjärtfrekvens. Längre fram under fortsatt träning kan också mera uppenbara tjuvåkare till det "tekniska" dyka upp
    t ex minskad flyt i gångarterna pga stressutlöst muskelspänning - det börjar se ut mer tekniskt (som en robot) än estetiskt och naturligt.
    Det är inte optimalt varken från människors eller från hästens synvinkel.

    Steinbrecht & co, tyska träningsskalan och andra vetenskapligt ouppdaterade konventionaliteter har oproportionellt stor roll i dagens korrupta ridsportvärld. Hur ser den här aktuella studien ut t ex mot bakgrunden av träningsskalan som portugeserna tillämpar ? Där är "lugn" det allra första steget...

    Hälsningar,
    A.D. <'!"? -play

    SvaraRadera