tisdag 6 april 2010

Hästens hals – vad är för högt och vad är för lågt?



Hästhantering, ridning - oavsett inriktning - och hästen som symbol i olika sammanhang. Vad är den gemensamma nämnaren? Hästens huvud och hals.

Hästens ögon och öron och hållningen av halsen speglar hästens sinnesstämning. Halsen tillåter inte bara hästen att både beta gräs från marken, nå äpplen högt upp i träd och klia sig på magen. Halsen utgör även ett balansorgan. Hästen kan uppenbarligen själv placera sin hals i en mängd olika positioner. Men vilka positioner har jag rätt att begära av hästen när jag rider?

Redan på 1800-talet utfördes experiment för att undersöka hur huvudets och halsens position påverkar tyngdfördelningen på en stillastående häst. Liknande experiment har genomförts även idag. Resultaten är detsamma då som nu.

En häst som står i normal position för vila (A i bilden) har ca 60 % av sin kroppsvikt på frambenen. Här har hästen öronen ungefär i mankhöjd. När ryttaren sitter upp kommer 2/3 av ryttarens vikt att belasta framdelen, resten bakdelen. För att kompensera för detta behöver hästen balansera om sig vilket den gör genom att höja hals och huvud (B). För mig ser hästen vid B ut som den tittar ur över ett fält. Denna position är inte vad jag skulle vilja kalla extremt hög utan snarare en normal position och ett måste för att hästen inte fullkomligt ska hänga på bogarna.

I detta sammanhang tål det att påpekas att ryttaren inte får hålla upp hästens huvud. Hästen måste själv hålla upp sitt huvud. Målet är att hästen själv tar den position som hon/han behöver för det jobb du som ryttare tänkt sig. Det här innebär kort och gott att kontakten i tygeln med hästens mun måste vara lätt.

Med vidare gymnastisering av hästen mot samling är målet att bakbenen träder in under hästen så att de bär än mera vikt. Inom klassisk ridning är den högsta formen av samling en häst som gör levad (E). Här bär hästen all sin kroppsvikt och även ryttarens vikt på sina bakben. Eftersom bakbenen vinklas sänks bakdelen. Detta brukar då kallas en relativ höjning av framdelen, inte en höjning i sig av hals och huvud mätt mot marken, men en höjning jämfört med bakdelen.

Vad är det då vi tolkar som normalt? Hur hög halsposition är extremt hög, och vad är extremt lågt? Bildserien ovan är hämtad från Dag Nätterqvist hemsida. En likadan bildserie finns även i ”Ridlära” av Wilhelm Müseler. Müseler skrev sin bok i början på 1900-talet och den översattes till svenska 1956. Under en stor del av 1900-talet sågs detta som normalt. Lägg också märke till att ingen av dessa hästar har näsan bakom lodlinjen (en tänkt vertikal linje som går genom hästens öga) utan snarare rejält framför.

Idag kan man på tävlingsbanor se både dressyr och hopphästar som rids i så kallad roll-kur (kallas även sedan i februari LDP vilket står för ”Low-and-Deep-and-Round”).

För mig är detta en extrem position som inte på något sätt hjälper hästen att bära en ryttare på ett för hästen behagligt sätt. Jag anser att även bara lite bakom lodplanet är en position som ska undvikas för att i denna position hamnar alltför mycket av hästens vikt på framdelen, samt negativt inverkar på ryggens muskelkedja.

Trenden inom western-ridning och Akademisk ridning (så som den beskriv av de utövar jag stött på) verkar också gå mot en låg form hos hästen där idealet är att hästen har öronen lägre än manken. För mig är detta en position som min häst tar, och får ta, när jag skrittar på långa tyglar. Detta är inte en position jag jobbar hästen i, utan den position hästen tar när musklerna i halsen är trötta. Dessa muskler blir trötta när hästen själv håller upp huvudet som i B-E i bildserien.

Det är bevisat gång på gång hur hästens balans påverkas av halsens och huvudets position. En häst med halsen rakt ut och öronen i mankhöjd har mer av sin vikt på framdelen än på bakdelen. Mer vikt kommer framåt om hästen går än lägre och/eller bakom lodlinjen. När hästen höjer hals och huvud kommer mer av vikten på bakbenen.

För mig är det självklart att respektera detta vid ridning. Titta på hur din häst väljer att använda sig av halsen för att påverka sin balans när den tex är lös i hagen, vid löshoppning eller longeras (utan inspänningstyglar så klart!).

Vad uppfattar du som extremt respektive normalt? Vilken position tar hästen om hästen själv får välja?

11 kommentarer:

  1. Håller med!
    Samtidigt är huvud och hals en av variablerna som visar hästens känslor, om den är trygg i omgivningen, till freds, eller om det är rädd, spänd stressad eller till och med har ont. Det är vad jag läser av på en häst innan jag överhuvudtaget gör något med den.

    Hästen går oftast även dit näsan pekar, så huvud och hals har en stark påverkan på resten av hästens långa kropp. Då den står och betar, med huvudet nere välver den ryggen uppåt, springer av adrenalin med huvudet högt sänker den ryggen, ryggen vi vill sitta på.

    SvaraRadera
  2. Lena Pettersson8 april 2010 kl. 20:43

    Vill börja med att tacka för en otroligt intressant blogg som jag läser varje vecka. Har nog aldrig riktigt förstått hur huvudets placering hänger ihop med målet att flytta över vikten på bakbenen. Jag har fått lära mig att unghästar måste ridas framåt - nedåt för att engagera bakbenen och för att man senare ska kunna rida dem i mer upprest form. Hur ser du på det?

    Mvh Lena

    SvaraRadera
  3. Hej Jonna och Lena.
    Tack för att ni tar er tid att bidra till bloggen! Ni gör oss glada!

    Hästen kan liknas vid ett bord med ett ben i varje hörn. Det som gör att "bordet häst" kan flytta vikten mellan fram och bakben är just huvudet som är placerat längst ut på halsen som fungerar som en hävstång.

    Huvudet + halsens vikt motsvarar ca 10% av hästens kroppsvikt, så kroppen på ett normalstort halvblod påverkas av 50 kg. För att få mer vikt på bakbenen måste hästens tyngpunkt flyttas bakåt, det gör den genom att höja huvudet. För hästen sitt huvud åt sidan skiftas vikten mellan höger och vänster.

    Varenda hovslagare känner var hästen har sitt huvud när han (eller hon) håller i ett ben utan att alls behöva se på hästen.

    När jag red in mitt nu 17 åriga sto fick jag rådet av en äldre hästkarl att inte skritta henne uppsuttet på lång tygel till en början. Han ansåg att den unga hästens rygg behövde stärkas för att ta min vikt först och det gjordes bäst i frisk skritt med lätt kontakt och korta pass med nedsutten trav. Han ogillade sk avlastningssits och menade att det var bättre att den unga hästen hela tiden hade full känning av ryttaren fast i korta arbetspass.

    Lena får återkomma i frågan om framåt-nedåt för unghästar.

    Ha det gott i våren, hälsar Maria.

    SvaraRadera
  4. Hej Lena,
    det absolut första med en unghäst, eller vilken häst som helst, är att hästen tuggar på bettet. En häst som tuggar på bettet hänger inte på bettet. Det spelar ingen roll vilken form du rider ifall hästen tar stöd på bettet. För att hästen ska vara/bli lösgjord måste kontakten med bettet vara lätt. Detta är alltid nr 1 enligt mig.

    En unghäst kan som första reaktion på att få ryttare på ryggen höja huvudet, sänka ryggen och kliva ut med bakbenen. Det finns olika sätt att ändra på detta för den positionen är inte önskvärd.

    Ett sätt är att rida framåt (ex i frisk trav) och låta hästen sänka huvudet. Hur låg måste då hästen bli för att vara i en framåt-nedåt form? Inte lägre än att halsen är horisontell, dvs ungefär som bild A, med näsan framför lodplan. Frisk trav gör att bakbenen kommer in under kroppen, men också sträcks ut långt bakom.

    Ett annat sätt är att rida i skritt, låta hästen höja huvudet så mkt den vill för att balansera ryttaren och sedan koncentrerar sig på att få hästen att kliva in med bakbenen. Ungefär som i C i bildserien. När bakbenen träder in under kroppen har hästen höjt ländryggen. Och ja, detta kan man göra redan med den unga hästen. Speciellt om hästen är förberedd med arbete från marken. Fölungar kan spontant i hagen göra både sluta, galopp, levad, piruetter och vad du kan tänka sig. Men av någon anledning som jag inte förstår blir detta plötsligt skadligt när den är tre år och jag sätter på kapson eller träns för att jobba den från marken (sitter alltså inte på). Sjävklart måste den unga hästen få tid att stärka sig när jag väl sitter upp, men ett par steg i öppna i skritt kan en väl förberedd häst göra så gott som omgående. Självklart ber jag inte om samlad galopp från skritt, men man behöver å andra sidan inte rida framåt-nedåt i tre år innan man vågar höja hästens hals. Och vet du vad? Om du höjer hästen lite med halvhalt, kommer de flesta oskolade hästar efter några minuter eller snabbare be om att få sänka halsen för de blir trötta i de muskler som bär upp hals och huvud. Den här pausen måste de få. Att kunna växla mellan en högre och en lägre form är ett tecken på att hästen är lösgjord.

    Som jag ser på den unga hästens träning är det framförallt hästens förmåga att mentalt koncentrerar sig som måste utvecklas.

    Förutsättningen för båda fallen, och kanske även mer i det andra, är att kontakten mellan hästens mun och ryttarens hand är lätt, att hästen tuggar på bettet och att du har hästens uppmärksamhet.

    MVH
    Lena

    SvaraRadera
  5. väldigt intressant inlägg som jag själv funderat en hel del över då jag numer äger en frieser som jag håller på och rider in.Hon har en extremt hög halssättning redan i viloposition och därför är jag böjd att tycka att hennes "arbetsposition" under ryttare borde bli avsevärt högre än hos en annan häst. Det blir ju väldigt tydligt att ju lägre hennes hals kommer desto mer vikt blir det på framdelen. Hon väljer ju oxå själv en väldigt hög position av halsen.

    SvaraRadera
  6. Kerstin Johansson29 april 2010 kl. 19:48

    Hej!

    Har varit på töltträning med min islandshäst och känner mig väldigt förbryllad... För att en femgångare skall kunna tölta rent så måste man rida ihop den. Blir den lång i formen så blir det oftast grisepass¨. Fick rida skänkelvikning med stram yttertygel och ledande innertygel och sedan när han gett efter hålla kvar honom där och lära mig/honom att tölta med stöd på bettet. Ta och ge, ta och ge osv... Han töltade jättefint och jag kände att han använde bakbenen. Vad jag undrar är kan han hänga på bogarna i detta läge?? Kände mig inte glad efter kursen då det blir det där fajtandet med hästen. Men verkligheten kanske ser ut så här eller så får jag leta efter en annan islandshästinstruktör.

    SvaraRadera
  7. Hej Maria och Lena

    Tack för svaren. Det gav ytterligare något att tänka på. Och gratulera till 1-årsdagen. Jag ser fram emot att följa er nästa år också.
    Bästa hälsningar

    Lena

    SvaraRadera
  8. Hej Kerstin,
    tölten är för islandshästen vad piaffen är för hästen. Tölten kräver alltså samling hos hästen. Det du sedan beskriver låter som ett modernt sätt att samla hästen på, att du rider hästen fram till bettet och nästan så att hästen hänger på bettet. Det funkar för att du tar och ger hela tiden. Annars blir ni definitivt hängande i varandra. MEN det finns ett annat sätt att göra det på. Du kan istället för att använda bettet som stoppkloss, använda höjden på halsen (m.h.a. halvhalten). Då är det hästen egen struktur som fångar upp rörelseenergin istället för din hand. Vilket sätt du än väljer så är det fortfarande centralt att din häst tuggar på bettet. Om inte har du för mycket spänningar i hästens kropp även om tölten känns fin.

    MVH
    Lena

    SvaraRadera
  9. Åh, vad skönt att någon äntligen tar upp detta. Det är så stort fokus på "lång och låg" att denna kunskap verkar helt glömts bort...

    SvaraRadera
  10. Å vilken intressant blogg som verkar samla många kloka människor. jag har en tvååring som jag har börjat tömköra slalom med och han tuggar på bettet, gör halter och svänger fint. Max typ 10 min per gång, Han sänker automatiskt huvudet till typ A. Nu funderar jag på hur jag ska gå vidare med detta. Man ska väll inte pilla med huvudposition än?Jag vill inte börja longera varv på varv på volt med en så ung häst men jag vill hitta på fler varianter då han tröttnar fort och vill börja bära koner istället för att gå runt dem. (Det är en hingst)MVH Malin

    SvaraRadera
  11. Hej Malin,
    Låter som du är på god väg med din unghäst! Du skriver inget om ifall du tömkör i alla gångarter ännu eller bara i skritt. Annars är väl det ett logiskt nästa steg. Själv skulle jag föredra att introducera övergånar när hästen är utrustad med kapson och longerlina. Kapson för att inte göra illa munnen ifall hästen bockar och far, och longerlina av samma anledning. Med två linor som vid tömkörning finns det mer för hästen att trassla in sig i. Däremot är jag noga med att inte longera 10 minuter i ett varv på en och samma volt. Jag byter varv ofta och rätar även ut hästen på fyrkantspåret (då får man springa med själv!), ändrar voltens storlek osv.

    Vad gäller huvudpositionen kan du redan nu lära hästen att följa bettet både ner, upp och åt sidorna men så klart med tonvikt på att hästen vågar och kan sträcka sig framåt nedåt. Det viktigaste är att hästen varken hänger på bettet eller drar sig undan det.

    Lycka till!
    Lena

    SvaraRadera