Hästens hals – vad är för högt och vad är för lågt?

Hästhantering, ridning - oavsett inriktning - och hästen som symbol i olika sammanhang. Vad är den gemensamma nämnaren? Hästens huvud och hals.

Hästens ögon och öron och hållningen av halsen speglar hästens sinnesstämning. Halsen tillåter inte bara hästen att både beta gräs från marken, nå äpplen högt upp i träd och klia sig på magen. Halsen utgör även ett balansorgan. Hästen kan uppenbarligen själv placera sin hals i en mängd olika positioner. Men vilka positioner har jag rätt att begära av hästen när jag rider?

Redan på 1800-talet utfördes experiment för att undersöka hur huvudets och halsens position påverkar tyngdfördelningen på en stillastående häst. Liknande experiment har genomförts även idag. Resultaten är detsamma då som nu.

En häst som står i normal position för vila (A i bilden) har ca 60 % av sin kroppsvikt på frambenen. Här har hästen öronen ungefär i mankhöjd. När ryttaren sitter upp kommer 2/3 av ryttarens vikt att belasta framdelen, resten bakdelen. För att kompensera för detta behöver hästen balansera om sig vilket den gör genom att höja hals och huvud (B). För mig ser hästen vid B ut som den tittar ur över ett fält. Denna position är inte vad jag skulle vilja kalla extremt hög utan snarare en normal position och ett måste för att hästen inte fullkomligt ska hänga på bogarna.

I detta sammanhang tål det att påpekas att ryttaren inte får hålla upp hästens huvud. Hästen måste själv hålla upp sitt huvud. Målet är att hästen själv tar den position som hon/han behöver för det jobb du som ryttare tänkt sig. Det här innebär kort och gott att kontakten i tygeln med hästens mun måste vara lätt.

Med vidare gymnastisering av hästen mot samling är målet att bakbenen träder in under hästen så att de bär än mera vikt. Inom klassisk ridning är den högsta formen av samling en häst som gör levad (E). Här bär hästen all sin kroppsvikt och även ryttarens vikt på sina bakben. Eftersom bakbenen vinklas sänks bakdelen. Detta brukar då kallas en relativ höjning av framdelen, inte en höjning i sig av hals och huvud mätt mot marken, men en höjning jämfört med bakdelen.

Vad är det då vi tolkar som normalt? Hur hög halsposition är extremt hög, och vad är extremt lågt? Bildserien ovan är hämtad från Dag Nätterqvist hemsida. En likadan bildserie finns även i ”Ridlära” av Wilhelm Müseler. Müseler skrev sin bok i början på 1900-talet och den översattes till svenska 1956. Under en stor del av 1900-talet sågs detta som normalt. Lägg också märke till att ingen av dessa hästar har näsan bakom lodlinjen (en tänkt vertikal linje som går genom hästens öga) utan snarare rejält framför.

Idag kan man på tävlingsbanor se både dressyr och hopphästar som rids i så kallad roll-kur (kallas även sedan i februari LDP vilket står för ”Low-and-Deep-and-Round”).

För mig är detta en extrem position som inte på något sätt hjälper hästen att bära en ryttare på ett för hästen behagligt sätt. Jag anser att även bara lite bakom lodplanet är en position som ska undvikas för att i denna position hamnar alltför mycket av hästens vikt på framdelen, samt negativt inverkar på ryggens muskelkedja.

Trenden inom western-ridning och Akademisk ridning (så som den beskriv av de utövar jag stött på) verkar också gå mot en låg form hos hästen där idealet är att hästen har öronen lägre än manken. För mig är detta en position som min häst tar, och får ta, när jag skrittar på långa tyglar. Detta är inte en position jag jobbar hästen i, utan den position hästen tar när musklerna i halsen är trötta. Dessa muskler blir trötta när hästen själv håller upp huvudet som i B-E i bildserien.

Det är bevisat gång på gång hur hästens balans påverkas av halsens och huvudets position. En häst med halsen rakt ut och öronen i mankhöjd har mer av sin vikt på framdelen än på bakdelen. Mer vikt kommer framåt om hästen går än lägre och/eller bakom lodlinjen. När hästen höjer hals och huvud kommer mer av vikten på bakbenen.

För mig är det självklart att respektera detta vid ridning. Titta på hur din häst väljer att använda sig av halsen för att påverka sin balans när den tex är lös i hagen, vid löshoppning eller longeras (utan inspänningstyglar så klart!).

Vad uppfattar du som extremt respektive normalt? Vilken position tar hästen om hästen själv får välja?